Sverige har under en lång följd av år tagit emot många fler migranter än vi klarat av att hantera och integrera, speciellt efter att att stor andel av dem anlände med bristande eller ingen utbildning från länder med stora kulturella skillnader och andra värderingar jämfört med svenskfödda.
Anna Dahlberg gav i helgen på Expressens ledarsida en lång rad exempel på hur stor den utmaning Sverige står inför.
Utrikes födda är väldigt överrepresenterade bland de arbetslösa. Bland dem som är födda i Sverige är arbetslösheten omkring fem procent, bland utrikes födda nästan 20 procent. Alla har anledning att vara speciellt bekymrade för att långtidsarbetslösheten nu ökar, då det med tiden blir allt svårare för långtidsarbetslösa att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden. Och bland de långtidsarbetslösa är de utrikes födda än mer överrepresentera. Två av tre är utrikes födda, trots att de naturligtvis utgör en minoritet.
Bland de barn som varaktigt växer upp under knappa ekonomiska omständigheter så hat tre av bfyra fötts utomlands. Och bland de trångbodda är mer än nio av tio födda utomland. I storstäderna beräknas dessutom var sjätte niondeklassare leva under hedersförtryck. Det är också i hög grad till de utrikes födda som skolan misslyckas med att förmeda tillräckliga kunskaper, vilket påverkar deras möjligheter att bryta sig ur utanförskapet.
Alltför många lever i detta utanförskap i Sverige i dag och konsekvenserna av segregationen bli bara värre ju längre den pågår och ju mer cementerad den blir. Uppgiften är giantisk även utan ny invandring, men för att inte ytterligare förvärra situationen är det väldigt angeläget att migrationen till Sverige begränsas så långt det går, när det gäller migranter med låg utbildningsnivå. Ska vi överhuvudtaget börja beta av "integrationsunderskottet" så kan inte underskottet tillåtas fortsätta växa som det nu gör som en följd av regeringens brist på åtgärder.
Väljarna anser migrationen som en av de viktigaste politiska frågorna och de gör en krrekt bedömning eftersom den inte är bara är viktig i sig utan också påverkar så många andra politikområden, som skola, bostäder, kriminalitet, ekonomi och arbetsmarknad. Det är också en fråga som separerar Centerpartiet från borgerligheten och försvårar en regeringsbildning av de partier som ingick i det som kallades för alliansen, även om dessa parter skulle utgöra ett teoretiskt största block.
Ulf Kristersson bör definitivt lämna Centerpartiet utanför varje regeringsbildning, oavsett förutsättningarna.