I onsdagens huvudledare avfärdade jag möjligheten att Vänsterpartiets hot mot om misstroende mot Stefan Löfven ska realiseras. Jag kan vara på väg att få riktigt, riktigt, riktigt fel. Ja, egentligen har jag väl redan fått fel, eftersom hotet nu är högst påtagligt, även om det inte avgörs förrän vid voteringen på måndag förmiddag.
Hur kommer det sig att regeringen kan avsättas, trots att initiativtagaren och Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar inte säger sig ha någon annan statsministerkandidat än Stefan Löfven? Varför ska vi eventuellt behöva genomföra ett extraval när det bara är ett drygt år kvar till ett ordinarie val?
I grunden tycker jag att det är Centerpartiets och Liberalernas fel. Dessa båda partiet tyckte det var en bra idé att släppa fram S/MP-regeringen, en vänsterregering, samtidigt som de genom Januariöverenskommelsen skulle tvinga den att delvis bedriva högerpolitik. Och denna högerpolitik skulle bedrivas av vänsterregeringen utan att den fick förhandla med Vänsterpartiet, trots att regeringen var beroende av Vänsterpartiets passiva stöd.
Sammantaget blev S/MP-regeringen och Januariöverenskommelsen en riktigt usel konstruktion, en livsoduglig skvader som vid otaliga tillfällen körts över av oppositionen. Så visst, skulden är också Stefan Löfvens, som tycktes vara beredd att acceptera vad som helst så länge han kunde fortsätta som statsminister.
Jag tycker egentligen inte att Vänsterpartiets agerande är förkastligt, även om partiet kunde ha satt hårt mot hårt betydligt tidigare. Ja, Vänsterpartiet borde aldrig ha släppt fram den här regeringen när den bildades, eftersom den grundade sig på en överenskommelse som sade att Vänsterpartiet skulle exkluderas från alla förhandlingar. Rent förolämpade, när regeringen aldrig skulle ha fått tillträda om Vänsterpartiet röstat emot den.
Men Vänsterpartiet valde att agera dörrmatta. Partiets ledamöter lade ner sina röster och släppte från Löfvens regering till makten, med en varning om vad som skulle hända om regeringen framhärdade i frågor rörande arbetsrätten eller marknadshyror.
Nu realiserar Vänsterpartiet detta flera år gamla hot. Stefan Löfven kallar detta för oseriöst. Det är regeringen som är oseriös.
Är det fel av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna om de hjälper Vänsterpartiet att realisera hotet mot regeringen? Jag vet inte, men jag misstänker att åtminstone M och KD egentligen inte vill ha ett extraval nu. Men dessa partiet har under hela mandatperioden velat avsätta regeringen och att avstå från det nu, även om tillfället yppat sig sent under mandatperioden, skulle med rätta kunna uppfattas som ett svek.
Nej, regeringskrisen beror på att vi har en regering som aldrig borde ha tillträtt och aldrig borde ha fått regera. Och regeringskrisen är ingen kris för landet, som Stefan Löfven nu försöker hävda. Landet kommer att fortsätta fungera tack vare att företag, myndigheter, institutioner och civilsamhälle kommer att fortsätta arbeta och fortsätta att fungera. Regeringskrisen är en partipolitisk kris som kommer att hanteras av riksdagen tills dess att regeringsfrågan åter är avgjord. Om regeringen avsätts så kan det bli extraval eller omförhandlingar. Och omförhandlingar kan leda till att Stefan Löfven, eller mindre sannolikt någon annan, blir statsminister till september nästa år.
Jag skulle kunna gissa hur det bli. Men jag avstår. Mitt självförtroende är lite skakigt just nu.