Centerns partiledare Annie Lööf fick en fråga efter onsdagens utspel om hur förslaget till förändrad hyressättning kan dras tillbaka och avföras från Januariöverenskommelsens lista på reformer som regeringen ska genomföra. Hon fick frågan om vem hon väljer, V eller SD, om hon blir tvungen att välja:
– Vi kommer inte att välja däremellan.
Men snälla nån, kan hon inte kliva ur sin låtsasvärld någon gång? Hon har ju just valt.
Genom gårdagens utspel kan hon ha räddat kvar Stefan Löfvens regering, med stöd av en lövtunn majoritet där Vänsterpartiet och Centern ingår. Ja, majoriteten är så tunn att den kan förvandlas till minoritet om en centerpartist röstar nej till Löfven, vilket en gjorde när Löfven senast tillträdde.
Hade Centerpartiet bytt sida så hade det funnits en mycket stark majoritet för att Ulf Kristersson ska bli statsminister.
Centerpartiet har valt, och partiet har valt Vänsterpartiet. Och Stefan Löfven.
Efter misstroendevoteringen och Liberalernas sidbyte i måndags skrev jag att jag egentligen bara såg två möjliga utfall. Att Centern vek ner sig, annars skulle Stefan Löfven utlysa ett extraval. Aldrig att Löfven skulle överlämna initiativet till talmannen.
I ärlighetens namn trodde jag mest på extraval. Men det blev alltså Annie Lööf som vek ner sig. I gengäld vill hon ha sänkt inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare och dito för investeringssparkonton. Vi får väl se hur det blir med den saken. Finansminister Magdalena Andersson vill nyligen brutalt begränsa just investeringssparkonton.
Centerpartiet får allt svårare att förklara sig. Januariöverenskommelsen skulle ursäkta partiets agerande i regeringsfrågan och Vänsterpartiet skulle hållas lika kort som Sverigedemokraterna. Men nu har Januariöverenskommelsen stympats. Vänsterpartiet har fått ett massivt inflytande över regeringens politik. Och Centerpartiet fortsätter ändå att tjäna som underlag för den sämsta och svagaste regering Sverige någonsin har haft.
Förslaget som Vänsterpartiet inte kunde tolerera, som partiet LOVAT att inte tolerera, handlade om en förändring av hyressättningen i nyproduktion. Något som med visst fog skulle kunna kallas, men inte perfekt beskrivas, som marknadshyror.
Bostadsmarknaden behöver egentligen mycket större reformer än så. På dagens bostadsmarknad är det många som betalar en reglerad hyra, men det är också många som betalar en sjuk marknads marknadshyror. Speciellt unga och andra som är nya på bostadsmarknaden. Alla som hyr i andra hand.
Så marknadshyrorna plockas inte ut av fastighetsägarna, utan av dem som hyr ut i andra hand. Jag läste på Facebook om en som hyrde en liten lya i Stockholm i andra hand för tiotusen i månaden. Men den som satt på kontraktet betalade mindre än tretusen till fastighetsägaren.