Men Annie Lööf (C) har flera gånger sagt att samarbete med V är lika uteslutet som med Sverigedemokraterna.
Detta verkar dock V:s partiledare ta lätt på. I en intervju med GP (17/5) öppnar nämligen Nooshi Dadgostar för samarbete med C. ”Det finns inga andra möjligheter”, konstaterar hon. ”Det krävs fyra partier på våran sida, V, S, MP och C, för att regera landet”.
Dadgostar har rätt. C och V går båda starkt i opinionen. Statsminister Stefan Löfven (S) behöver båda partiernas stöd för ett någorlunda stabilt regeringsunderlag i förhållande till M, KD, SD och L.
Men hur var det då med Annie Lööfs löften om att inte samarbeta med ett ytterkantsparti? Det avskräcker inte Dadgostar. ”Det verkar mer handla om att hon är väldigt engagerad i att utesluta SD”, konstaterar hon.
Ja, nog får man en känsla av att Lööfs löfte att aldrig samarbeta handlar om SD. Vänsterpartiet tycks i sammanhanget nämnas mer pliktskyldigt.
Lööf brukar också framhålla vänskapen mellan henne och V:s tidigare partiledare Jonas Sjöstedt. Tillsammans gjorde de flera debatturnéer. Från början var dessa debatter tänkta att samla folk samtidigt som partierna inte riskerade att tappa röster till varandra. Men Annie Lööf reflekterade över att många som kom för att lyssna verkade gilla både C och V.
Faktum är att C och V står nära varandra i flera av tidens stora frågor: invandring, antirasism, hbtq-frågor och så förstås energipolitiken med kärnkraften. Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson har på bloggen Politologerna visat att Centerpartiet gjort ideologiska förflyttningar. På vänster-höger skalan ligger man fortfarande långt från V. Men på den så kallade GAL-TAN-dimensionen, som mäter just frågor om migration och klimat, ligger C idag på samma punkt som V.
Frågan är om detta kan trumfa den ekonomiska politiken? I nästan alla de frågor som politiken brukade handla om står C och V långt ifrån varandra. Till exempel i synen på arbetsrätt, skatter, företagande, löner och fristående aktörer inom vård, skola och omsorg befinner sig C och V i var sin ringhörna.
Under en period trodde också många att V skulle tala mer om fördelningspolitik och rikta in sig mot LO-kollektivet. Partiet har också fått ökat stöd bland LO-väljare senaste halvåret, men når fortfarande bara 13 procent. Vänsterpartiet är och förblir ett akademikerparti och inget arbetarparti. Då är förmodligen identitets- och livsstilsfrågorna där man står nära Centern desto viktigare.
Nooshi Dadgostar går så långt som att säga att hon kan tänka sig en regering som leds av Annie Lööf. Mer troligt är dock att det blir Stefan Löfven som får axla uppgiften att leda de båda mindre partierna i en rödgrön regering där också MP ingår. Det kan bli en tuff uppgift. C och V mobiliserar tillsammans var femte väljare. Deras gemensamma krav skulle väga tungt i eventuell tredje Löfven-regering.