Även om det går långsamt är jag glad att man börjat förstärka Försvarsmakten och jag är extra glad att man insett att detta är extra viktigt på Gotland och att ett Gotlands regemente har återuppstått. Men hur säker kan man vara på att regementets verksamhet ute vid Tofta skjutfält kan fortsätta? Hur vågade man investera tusentals miljoner av skattebetalarnas pengar där, om förutsättningarna för verksamheten i grunden är hotade?
GA skrev i går om hur regeringen upphävde byggloven för tre fastigheter nära Tofta skjutfält, av hänsyn till Försvarsmakten som överklagat. Det är bistra besked för ett antal privatpersoner. De har investerat miljonbelopp i tomter som de hade all anledning att känna sig trygga med men nu inte får använda. Åtminstone inte på det sätt de tänkt. Marknadsvärdet lär ha störtdykt. Jag är oklar om det finns några möjligheter till kompensation för dem överhuvudtaget, men det är väl stor risk att de får se sina tomtköp som en extremt hög, selektiv och orättvis punktskatt beslutad av regeringen. Det är inte alltid gott att känna sig utvald.
Ändå påverkar ju dessa tre bygglov bara förutsättningarna för försvarets verksamhet, så vitt jag kan bedöma, litelitegrann på marginalen. Visst, det hade blivit en liten förtätning av bebyggelsen i ett område där många fastigheter redan är bebyggda och använda. Många av dessa befintliga hus ligger närmare skjutfältet än de tomter som nu fått sina bygglov indragna.
Om dessa tre fastigheter som fått byggloven indragna utgjorde ett hot mot Försvarsmaktens verksamhet på Tofta skjutfält, så måste det ju i ännu högra grad gälla redan bebyggda fastigheter. Ja, det är svårt att föreställa sig hur de tre stoppade fastigheterna i någon nämnvärd grad skulle ha påverkat den situation som redan råder.
Hur vågar Försvarsmakten, under dessa villkor, satsa så tungt på denna hotade verksamhet? Enligt Fortifikationsverket är den totala planerade kostnaden för en ny garnison på Gotland över en miljard. Eller närmare bestämt ett tusen och etthundrafemtio miljoner kronor. Det låter mer än lovligt oansvarigt om denna investering görs på en plats som snart kanske inte kan användas som tänkt.
Eller är förutsättningarna för Försvarsmaktens verksamhet på Tofta i själva verket inte alls speciellt hotade av den befintliga bebyggelsen – och i ännu lägre grad av de tre återkallade byggloven – och allt är bara någon sorts spel där ingen beslutsfähig vågar låta sunt förnuft gå före policy? Och priset för fegheten betalas av tre rättslösa fastighetsägare?