Trots att den åtalade kastat två Molotovcocktails mot en restaurang – och trots att han hotat att bränna ner restaurangen – ansåg sig tingsrätten inte kunna döma honom för mordbrand, eller ens försök till mordbrand. Restaurangens fönster höll mot de kastade brandbomberna och den brinnande uteserveringen lyckades man släcka. Och de konsulterade brandexperterna var oeniga om hur farlig den situation var, som orsakats av brandbomberna.
Som framgick av gårdagens GA såg hovrätten annorlunda än tingsrätten på åtalet, även om det bara blev 2,5 års fängelse för försök till mordbrand, jämfört med de 4,5 år som åklagaren yrkat på. Kan det ha bero på att brandexpertisen denna gång var enig om att risken för en större brand var stor? Det stör mig i så fall mer än en aning, eftersom det borde vara uppenbart vad syftet är med att kasta två brandbomber mot en restaurang, avsett hur brandexpertis bedömer kompetensen på mordbrännaren. Det stör mig också att det behöver gå ett år och sju månader mellan domarna. Vi behöver satsa större resurser på rättsväsendet.
Brandattentat som föregås av hot följer ett mönster från samhällsfarlig organiserad brottslighet som lagstiftaren och domstolarna borde se mer allvarligt på. Brottslighet som syftar till att erövra både makt och pengar på både medborgarnas och statens bekostnad. Om denna typ av brottslighet bemöts med flathet riskerar vi att få ett samhälle där den som har störst våldskapital också har makten. Staten måste värna både medborgarna och sitt eget våldsmonopol mot denna allt allvarliga utmaning från kriminella.
För en brottsling som sedan länge har uppehållstillstånd men saknar medborgarskap är en hovrättsdom för försök till mordbrand långt ifrån tillräcklig för att ens aktualisera utvisning. Inte ens när den kriminella "meritlistan" är lång.
Det finns gott om exempel på gärningsmän med färre år i Sverige och som dömts för grövre brott, som våldtäkt, som trots sin brottslighet slipper utvisning och får stanna i landet. Det kan till exempel bero på att de smitit från militärtjänstgöring i hemlandet och riskerar att straffas för det. Jag är oklar över varför detta skulle vara Sveriges problem.
Det kan också bero på att de bedömts ha en stark "anknytning" till landet, även om de saknar medborgarskap.
Synen på uppehållstillstånd behöver förändras. I de fall en brottsling har ett svenskt medborgarskap och inget annat så är den vårt problem och vårt ansvar. För den som genom grov brottslighet visat sig ovärdig uppehållstillståndet bör det vara förverkat. Ja, och i de fall det förekommer dubbla medborgarskap bör det svenska kunna återkallas.