Till månadsskiftet kommer möjligheten till undantag från amorteringskraven på bolånen att avskaffas. Möjligheten infördes som en pandemiåtgärd, avsedd för dem som kunde få försörjningsproblem under coronavirusets härjningar.
Även om smittspridningen nu är på uppgång, så tycker jag inte att det är så oroande att undantaget nu försvinner. Oroande är däremot att det är cirka 270 000 hushåll som har utnyttjat undantaget. Har verkligen alla dessa behövt slippa att amortera? Eller är det många som varit mer intresserade av att maximera sin förmåga att konsumera nu, istället för att betala av på bolånen?
Priserna på småhus och bostadsrätter har vuxit väldigt mycket i Sverige. Det har flera anledningar. En av dessa anledningar är naturligtvis en bostadsbrist som väl framförallt började i storstäderna men som med tiden kommit att omfatta en allt större del av det svenska samhället. En annan anledning är att boräntorna länge varit låga och att många räknar med att de ska förbli så.
Men priserna drivs också av att svenskarna är beredda att skuldsätta sig tungt för att köpa bostad. Detta förvärras av att många dessutom inte är speciellt intresserade av att amortera och betala av på bolånen så att de krymper.
Det är ju mycket oroande om man nu tänker sig exempelvis en betydande ränteuppgång. Hur många kommer då inte att få se sina privatekonomier ödelagda? Hur många skulle tvingas lämna sina hem?
Henrik Braconier, chefsekonom vid Finansinspektionen, är oroad över den ökande skuldsättningen och förklarade varför undantaget från amorteringskraven tas bort:
– Det är inte bra att de växer för snabbt. Då vill vi inte förlänga den här pausen och på så sätt hälla ännu mera bensin på brasan.
Men denna benägenhet att låna och att inte amortera är ju ingen ursprunglig del av nationalkaraktären, i den mån det existerar en sådan. I Sverige har staten under lång tid beskattat bosparande och subventionerat bolån, via ränteavdragen. Självklart har detta lämnat avtryck i medborgarnas vilja att låna och relativa ovilja att betala av lån.
Andra länder gör tvärtom. De stimulerar bosparande istället och har ett regelverk som är mer restriktivt mot belåning. Det är, menar jag, ett bättre system som inte driver på priserna på bostäder på samma sätt som den svenska modellen. De har dessutom tryggare bostadsägande medborgare som inte riskerar att behöva gå från hus och hem vid en eventuell ränteuppgång.
Vi borde röra oss bort från den sjuka incitamentsstrukturen på den svenska bomarknaden och stimulera bosparandet på belåningens bekostnad. Det måste dock genomföras med stor försiktighet, så man inte dräper den bomarknad som ska botas.