Bostadsmarknaden har mest gått upp sedan valutakrisen tidigt 90-tal. Jag minns hur jag tittade på ett antal bostadsrätter i Malmö 1992. Själv köpte jag aldrig något då. Dumt nog. Med facit i hand borde man ju ha köpt allt man kunde komma över och finansiera. Men för att beskriva hur marknaden utvecklades då så köpte en kompis en tvåa på Nobelvägen i Malmö i den vevan, för hundratusen kronor. Han sålde den några år senare, för 1,4 miljoner. Vad motsvarande lägenhet kostar nu vågar jag inte tänka på. Men pengarna plöjdes ju in i en annan och större lägenhet som han behövde då. Och när den större lägenheten såldes så fick reavinsten hjälpa till att finansiera villaköpet som familjen behövde på en galopperande bostadsmarknad.
Det är ju så med värdestegringen på de bostäder du bor i, att de berikade ofta inte får möjlighet att njuta av sin teoretiska rikedom. Under tiden reser sig trösklarna för dem som vill in på bostadsmarknaden. Mot himlen, i regioner där efterfrågan är hög. Men den som brukar roa sig med hemnet-botanisering lite varstans i landet kan ju konstatera att priserna har gått upp rejält. Överallt. I glesbygdskommuner där man förr kunde köpa ett hyggligt småhus för en halv miljon får man nu betala typ det dubbla.
Vad driver upp priserna? Det tycks inte vara spekulation, åtminstone inte i större utsträckning. Folk köper för att de vill bo. Det är bra, för när det spekuleras i bostäder är det stor risk för en bristande boprisbubbla. När genuin efterfrågan på boyta driver priserna är den risken mindre.
Kommuner som fokuserar på lägenheter och inte skapar tillräckligt med småhus bidrar till att driva upp villapriserna. Bidrar gör givetvis också den migrationsdrivna folkökningen, den dåligt fungerande hyresmarknaden och stigande byggkostnader.
Så har vi ju ränteläget, som på politisk väg drivits ner i botten. Att låna blir billigt när världens regeringar försöker stimulera ekonomin ur varje svacka. Riksbankens Reporänta har varit noll eller negativ sedan år 2014. Kostnaden för en lånad miljon är nu kanske kring 1,5 procent, vilket blir cirka 10 500 kronor efter ränteavdrag. Under 900 kronor i månaden för en miljon! Givetvis driver det upp bostadspriserna, när svenskarna dessutom har dokumenterat stor benägenhet att skuldsätta sig.
Notera att alla dessa faktorer som driver upp bostadspriserna går att spåra tillbaka till politiken. Följaktligen kan politiken också göra något åt situationen. Men jag tror inte att den vågar. Eller ens vill. Om räntorna ska stiga kraftigt och luften ska gå ur bostadsmarknaden och lämna medborgare med hem de inte längre har råd med så är det bäst att det sker när någon annan har makten.