Sverige drabbades i våras mycket hårdare av coronaviruset än de andra nordiska länderna. Men statsepidemiologen Anders Tegnell sade i april att Stockholms skulle kunna få flockimmunitet redan i maj. Och när reserestriktionerna lättats lagom till semestern sade samme Tegnell att Sverige skulle klara en andra våg bättre än Norge. Men under hösten har Sverige återigen drabbats hårdare än Norge, Finland och Danmark.
Detta är långt ifrån de enda eller ens de grövsta exemplen på när Folkhälsomyndighetens företrädare har haft fel. Adam Cwejman gör en god poäng i en ledare i Göteborgs-Posten när han påpekar att det inte är så egendomligt att myndigheterna gång på gång har haft fel, i en ny och osäker situation. Då tvingas man löpande revidera vad man tidigare tagit för sant eller troligt.
Det egendomliga och skadliga är hur andra röster och åsikter om coronahanteringen har behandlats. Kritiker av en högst felbar myndighet har utmålats som haverister och kolportörer av "alternativa fakta" eller "fake news". Det är inte ett debattklimat och en attityd som gagnar rationellt beslutsfattande och sanningssökande.
Det har varit bättre under hösten än det var i våras. Jag antar att det beror på att det blivit alltmer uppenbart att det funnits skäl att ifrågasätta den otydliga svenska strategin.
I ärlighetens namn tycker jag väl också att Folkhälsomyndigheten löpande ger prov på en häpnadsväckande brist på ödmjukhet med tanke på hur ofta man har haft fel och pandemins härjningar i Sverige. Det är påfallande hur man försöker framställa resultatet av Sveriges coronahantering som bättre än det är.
I veckan försökte Anders Tegnell relativisera den smittspridningsvåg som Sverige nu genomgår, och sade till SVT bland annat att:
– Vi måste komma ihåg att de ovanliga här är Norge och Finland ur ett europeiskt perspektiv. I Sverige ser det väldigt mycket ut som i många andra europeiska länder.
Men så sent som i början av november försökte ju Tegnell gruppera Sverige med de andra nordiska länderna, "de ovanliga", och snylta på deras renommé:
– I Norden har vi klarat oss relativt bra så här långt, men det är svårt att veta hur det blir på sikt.
Men kan det inte vara renommésnyltning även att jämställa den svenska situationen med ett europeiskt genomsnittstillstånd? Aftonbladet jämförde i veckan åtta europeiska storstäder med varandra. Bara Bryssel och Madrid hade fler döda i covid-19 än Stockholm (med 113 döda per 100 000 invånare). Bäst i jämförelsen klarade sig Oslo i Norge, med nio (!) döda per 100 000.
Johan Styrud, överläkare på Danderyds sjukhus, kommenterade jämförelsen för Aftonbladet:
– Det är förskräckligt att Stockholm ligger så högt upp. Tyvärr är det framför allt de äldre i Stockholm som har drabbats hårt av det här. Det är ju en tragedi som vi verkligen kommer att behöva utreda, varför det blev på det här sättet. Jag beklagar verkligen detta.
I torsdags publicerade Statista.com statistik över antalet döda i covid-19 per capita för Europas länder. Sex länder hade fler döda per capita än Sverige. 24 länder hade färre döda per capita.
Sverige skiljer verkligen ut sig i Norden, på ett negativt sätt. Men inte ens i ett europeiskt sammanhang har Sverige klarat sig väl, eller ens medelmåttigt.
Under januari är det meningen att vaccinationsprogrammet ska starta i Sverige. I den första omgången har Folkhälsoinstitutet deklarerat att man, som sig bör, kommer att prioritera 70-plus, övriga riskgrupper och personal inom äldreomsorg, omsorg och hälso- och sjukvård som arbetar med dessa grupper.
Att vaccinera nästan hela befolkningen är en gigantisk uppgift och jag utgår ifrån att staten tar hjälp av de företag som förklarat sig ha stor kapacitet att bidra till vaccinationsprogrammet.