Jag spärrade upp ögonen en aning när jag först läste den insändare från Eric Erfors som publicerades i GA i går. Hade hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Mats-Ola Rödén (L) verkligen sagt, i en radiointervju i P4 Gotland, att han inte vet vilket parti han ska rösta på i nästa val? Varför hade det i så fall gått mig förbi? Och varför hade det inte orsakat kraftigare reaktioner, inte minst i hans parti och i media?
Men jo, Mats-Ola Rödén sade verkligen detta, och mer än så. Varför väljer han att sitta kvar? Eller varför får han inte sparken av sitt parti?
Uppdraget som ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden har varit något av en Svarte Petter.
Trots att sjukvården är en profilfråga för Socialdemokraterna, så valde de att överlåta hälso- och sjukvårdsnämnden till Miljöpartiet under alla de åtta senaste åren av vänsterstyre på Gotland.
Det säger mycket om hur svårt nämndens uppdrag och jobbet som ordförande har ansetts vara.
Det säger ännu mer om Socialdemokraterna.
Mats-Ola Rödén tog sig an uppdraget med ett självförtroende – för att inte säga en kaxighet – som det var svårt att hitta fog för. Utan att egentligen redogöra för hur det skulle gå till så verkade han övertygad om att han skulle ta kontroll över ett fögderi som en rad företrädare gått bet på.
I viss mån kan man väl säga att pandemin räddat Mats-Ola Rödén från att verkligen prövas mot sina utfästelser. Situationen blev snabbt och uppenbart onormal och ingen har väl ansett att det vore rimligt att kräva att utställda löften skulle infrias.
Möjligen anser Mats-Ola Rödén att han, även om han nu har blandade känslor inför sitt parti, ändå har ett ansvar att ta det uppdrag han åtagit sig i mål. Under de förutsättningarna är det fortfarande underligt, men inte så konstigt, att hans parti låter honom sitta kvar.
För det första är det ett uppdrag som det inte är så lätt att rekrytera till. Vem skulle Liberalerna kunna skaka fram som ersättare?
För det andra är Liberalerna ett stukat parti. Det har nyss upplevt en uppslitande intern strid om hur regeringsfrågan ska behandlas i framtiden, och den kampen är nog inte helt över. Då är det begripligt att man inte omedelbart kastar ut ledande företrädare som, utan att säga upp bekantskapen, uttrycker dubier kring partiets nya linje.
Jag noterar för övrigt att Mats-Ola Rödén inte har några invändningar emot själva innehållet i den fyrpartiuppgörelse om migrationspolitiken som Liberalerna medverkat i, utan "bara" störs av att Sverigedemokraterna är ett av de andra partierna.