Centerpartiet och Liberalerna må stå varandra nära i vissa avseenden, men på andra sätt är det två partierna väldigt olika varandra.
Liberalerna har exempelvis en lång historia som just ett liberalt parti, medan Centerns liberala historia är betydligt kortare – mycket kortare än vad partiets företrädare nu vill kännas vid – även om jag i detta sammanhang tänker avstå ifrån att släpa fram liken ur garderoberna.
Skillnaden i partikultur, mellan de båda partiernas inre liv, är milsvid. Medan man inte alls avstår från att söka konflikt med varandra inom Liberalerna, inte ens under djupa kristider som just nu när partiets existens i riksdagen är svårt hotad, så tycks det inte finnas någon ideologi som är viktigare än sammanhållning inom Centern.
Visst finns det några undantag. Börje Hörnlund var exempelvis en C-politiker som ofta var oppositionell inom partiet. Staffan Danielsson är en annan. Men på det stora hela har Centern en partiorganisation som är beredd att hänga med även i ganska snäva politiska omkastningar, så länge man får hålla ihop och vara med i gemenskapen. Därför har Centerns beslut att ingå avtal med Stefan Löfven och göra honom till statsminister inte varit alls lika ifrågasatt inom Centern, som motsvarande manöver varit inom Liberalerna.
Men Annie Lööfs utspel i Expressen häromdagen, att Centern mycket väl kan sätta sig i regering med Socialdemokraterna efter valet nästa år, har trots allt orsakat intern kritik. Ordföranden för ungdomsförbundet CUF Ida Alterå kommenterade:
– Det är inte aktuellt för oss att Centern ska sätta sig i en socialdemokratiskt ledd regering.
– Vår politik ligger väldigt långt ifrån deras.
Nästa gång det ska förhandlas är dessutom Annie Lööfs förhandlingsposition svagare än den var när man gjorde Januariöverenskommelsen (Jöken), eftersom hon har uteslutit att sitta i en regering som förhandlar med SD.
Men jag tycker ändå att Annie Lööf denna gång förtjänar poäng för att hon är ärlig mot väljarna och klargör hur Centern kommer att agera. Den ärligheten visade hon inte i förra valrörelsen. Under regeringsförhandlingarna gjorde hon Stefan Löfven till statsminister i strid med vad hon hade lovat. Och hon åt aldrig ens den där skon hon lovat tugga i sig om det skedde.
Ulf Kristersson har hur som helst lättare att förhandla om regeringsmakten om Centern och Annie Lööf väljer att stå utanför. I praktiken har väl Annie Lööf svurit sig ur en gemenskap som hon inte är välkommen i? Vem skulle vilja ha uppgiften att ta fram en ansvarsfull migrationspolitik om Centerpartiet ska inkluderas?