Jag har ingenting emot den omställning av vården som skissades på nyhetsplats i GA i går. Fokus på primärvården och en mer personcentrerad vård där patienten ska ha tillgång till en fast läkarkontakt – allt det där låter väl bra. Men jösses amalia vad långt det är dit.
Fast läkarkontakt i primärvården?
Hur vore det, till att börja med, med fasta läkare i primärvården?
Den fasta läkarkontakten är kanske inte så mycket värd om läkaren i andra änden av linan hela tiden byts ut. Det är ju inte den typeb relationer som brukar förknippas med kontinuitet.
Omställningen mot "God och nära vård" är inget gotländskt påfund. Den kommer från ovan och staten och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har exempelvis kommit överens om att varannan svensk ska ha en fast läkarkontakt till år 2022. Men inte ens statens egna myndigheter tror att det kommer att gå att realisera.
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys – personifierad av generaldirektör Jean-Luc af Geijerstam, projektdirektör Nils Janlöv och utredare Peter Nilsson – skrev exempelvis i mars på Dagens Nyheters debattsida att:
"Primärvården lider bland annat av personalbrist, särskilt när det gäller allmänläkare, samt en låg resurstilldelning internationellt sett. En omställning pågår mot en stärkt första linjens vård, men vi ser inga tecken på att den ännu har förverkligats."
Regeringens mål om att alla svenskar ska ha en fast läkarkontakt såg de som orealistiskt.
Vad händer om man lastar över en uppgift på primärvården som den absolut inte är rustad att klara av.
Hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Mats-Ola Röden (L) beskrev i GA i går en framtid som bland annat innebär en närmare relation mellan primärvård och patient, ofta i form av "digitala" besök.
Är det en sådan digitalisering som ska lösa den låga produktiviteten i svensk sjukvård? Svenska läkare träffar i genomsnitt betydligt färre patienter än läkare i jämförbara länder. En fransk läkare träffar exempelvis mer än dubbelt så många patienter som en svensk. En tysk läkare träffar tre gånger fler patienter än en svensk. Kanske är "digitala hembesök" en del av svaret på problemet, men det tycks åtminstone mig sannolikt att det även finns andra förhållanden som behöver rättas till, för att vi ska få mer ut av varje läkare. Det är ju inte digitalisering som är förklaringen till dagens skillnader jämfört med Frankrike och Tyskland.
Vi har egentligen inte för få läkare i Sverige. På något sätt måste vi organisera vården så att vi åtgärdar den skenbara läkarbrist har mer med arbetsmetoder än med numerär att göra.