Ett av tidigare fyra coronadrabbade äldreboenden på Gotland är numera coronafritt, rapporterade Helagotland i går. På ett av de återstående tre är smittspridningen omfattande. När man bedömer om de som insjuknat ska få sjukhusvård, eller om de ska vårdas på det särskilda boendet, så borde det vara självklart att bedömningen görs av en läkare som träffat patienten och är kapabel att fatta ett informerat beslut.
Jag har tidigare skrivit om rapporter som beskrivit hur dessa beslut om liv och död fattats alltför lättvindigt under den pågående coronakrisen, utan att läkaren träffat patienten. Sjukhusvård går ut på att rädda liv, medan vården de sjuka på särskilda boenden får skulle kunna beskrivas som att underlätta döden. Sådana beslut ska man absolut inte få fatta på en höft. Annars riskerar man att i praktiken döma dem till döden, som skulle kunna ha många år med livskvalitet kvar.
Tidigare rapporter har varit mer än illa nog. Men en ny rapport från Inspektionen för vård och omsorg (IVO), som man kunde läsa om i GA i går, visar att det varit ännu värre än åtminstone jag kunde eller ville ana.
När det ska bedömas om en insjuknad i äldreomsorgen ska vårdas på sjukhus eller inte, så är det enligt IVO:s rapport bara i sex procent av fallen som bedömningen gjorts av en läkare som tagit sig till äldreboendet och gjort bedömningen på plats. Det är ungefär ett fall av 17!
40 procent av de som insjuknat på ett äldreboende fick inte ens en individuell bedömning av en sjuksköterska.
En femtedel av de insjuknade har överhuvudtaget inte bedömts av en läkare, ens efter andrahandsinformation över telefon. De har blivit föremål för en gruppbedömning, som skulle kunna beskrivas som: "Det allmänna hälsotillståndet för dem på särskilt boende är oftast dåligt, så ingen av dem får sjukhusvård."
När dessa beslut dessutom ofta har fattats utan samråd med eller ens information till de anhöriga, så har jag viss förståelse för det. Det är ju förfärligt – och förfärligt genant – att det gått till på det här sättet. Inget man vill skylta med. Men oerhört viktigt att vi får reda på!
Även i Belgien har de som bor på äldreboenden drabbats hårt av pandemin. Men i Belgien har människorättsorganisationen Amnesty nyligen publicerat en rapport där myndigheterna anklagas för att äldreboendena har givits upp och övergivits. Amnestys kritik gällde bland annat bristande tillgång till vård och skyddsutrustning,
Finns det inte underlag och grund för en liknande rapport om äldrevården i Sverige?