Likheterna mellan de båda är nämligen slående. I båda fallen har en ordförande tagit ett eget och ett för snabbt beslut. Ingen av de bägge ordföranden hade förankrat sitt beslut och i bägge fallen finns, eller fanns, det anledning att misstänka att regionen drabbas ekonomiskt. När det gäller Nypelius ordförandebeslut så får framtiden utvisa om hennes beslut kommer att drabba regionen ekonomiskt. Men i Gneab-affären är den ekonomiska biten uppklarad och så här rapporterade P4 Gotland den 8/11-2016 om den nedlagda förundersökningen: ”Men åklagarmyndigheten har alltså kommit fram till att det inte går att säga att fastigheten sålts till underpris.”
Men trots att åklagarmyndigheten redan i november 2016 kom fram till att det inte gick att bevisa att fastigheten sålts till underpris fortsätter både Lars Thomsson (C) och Gotlands Allehandas politiska redaktör Mats Linder att driva den tesen. Bägge har reagerat på min ledare och kommenterade den i går i GA, Linder och på Gotlänningen i GT, Thomsson och bägge påstår att försäljningen gjordes till underpris.
Menar herrarna Linder och Thomsson att åklagarmyndigheten slarvat med förundersökningen? Eller fortsätter bägge herrarna det drev som Åke Svensson fick efter sig när affären uppdagades. Drev som medierådgivare Jeanette Fors-Andrée beskriver som dagens dödsstraff, forna tiders kyrkliga skampåle och en jakt i samhällets tjänst där domsluten fälls utan att bevis anses vara relevant. Att bägge herrarna struntar i fakta för att fortsätta smutskasta Svensson. Att en politisk redaktör tar i från tårna och hamnar på fel sida om sanningen är allvarligt, men inte ovanligt. Jag har själv varit där och fått rätta till misstag som skett. Men att en av våra riksdagsledamöter väljer att döma någon för ett brott han inte ens åtalats för det är betydligt värre. Thomsson borde väl som ledamot av Sveriges lagstiftande församling står upp för landets lagar, rättsstaten och de beslut som rättsväsendet tar.
Inte ens Region Gotland som ägare av GNEAB ansåg att det fanns någon att skylla på. Vilket man tydligt meddelade i en pressrelease 13/9-2019 efter att förlikning nåtts i ärendet. ”Avslutningsvis får betonas att tvistande parter är eniga om att överenskommelsen inte innebär att någon enskild person kan anses äga något ansvar eller ha någon skuld i att tvisten uppkom.”
Medan Thomsson i sin kommentar låter sig nöjas med att indirekt insinuera att åklagarmyndigheten inte gjort sitt jobb, väljer Linder att även påstå att Nypelius förankrat sitt ordförandebeslut i en majoritet av regionstyrelsen. Ett påstående som känns ytterst märkligt då en majoritet av regionstyrelsen varit kritisk till hennes hantering av det så viktiga beslutet. I min värld innebär en förankring att frågor har diskuterats och godkänts på ett sätt som innebär att man både har ryggen fri och en majoritet som står upp bredvid om det skulle krävas.
Det är ytterst tråkigt att herrarna Linder och Thomsson fortsätter drevet mot Åke Svensson, trots den upprättelse Svensson fått rent juridiskt. Det är samtidigt riktigt skönt att Nypelius inte drabbats av liknande drev. Men som sagt, i Gneab-affären har vi nu facit, i och med den nedlagda förundersökningen och när det gäller Nypelius-affären lär vi få facit när processen om SMA Minerals ansökan om utökat brytningstillstånd väl avslutas. En avslutning som dock sker med Region Gotland på läktaren.