Trots alla goda argument mot denna åtgärd så vade S/MP-regeringen att lägga en skatt på de plaskkassar man bär hem varor i från butiken. Och i veckan proklamerades stolt att användningen av dylika plastkassar faktiskt har minskat. Under 2020 förbrukade den genomsnittlige svensken 55 sådana plastbärkassar, vilket var en minskning från 74 året dessförinnan. Och då infördes skatten först i maj i fjol!
Men detta var ju inte den enda förändringen, visade det sig. De plastkassar som man bär hem matvarorna i används sedan ofta som avfallspåsar. När hushållen bär hem färre plastkassar så behövs också fler avfallspåsar. Många fler avfallspåsar, visar det sig. SVT i Jönköping rapporterade i veckan:
"Coop ser en ökning med cirka 70 procent det senaste året. Icas försäljning av avfallspåsar har ökat med cirka 60 procent jämfört med samma period föregående år. På Willys handlar det om en ökning med 50 procent första kvartalet i år jämfört med samma period förra året."
Dessa påsar är obeskattade. Man kan köpa en hel rulle påsar för sisådär 20 kronor. Och Lars Eriksson, professor i industridesign vid högskolan i Jönköping, ser det som mycket problematiskt att vi bytt en sorts plastpåsar mot en annan:
– Vi har slutat använda fossilfria plastpåsar och importerar istället fossilbaserade påsar från Kina som inte omfattas av plastskatten,
Regeringen har alltså lyckats införa en ny skattt som krånglar till det för butiker och konsument, men som samtidigt förvärrar plastpåseanvändningen. Det finns BARA förlorare.
Ändå är jag övertygad om att S/MP-regeringen kommer att fortsätta skryta om hur bra man lyckats med den huvudlösa plastpåseskatten, i hopp om att en oinformerad allmänhet inte har hela bilden av effekten av skatten. Vi har en regering som bryr sig mycket mer om hur den framstår än hur den presterar.
Denna inställning visades även under en annan uppmärksammad affär som åter aktualiserades i veckan. Sverige har haft det besvärligt i de så kallade Pisamätningarna, där kunskapsnivån för olka länders elever jämförs.
Men så kom då ett trendbrott i december 2019. Påstods det. Den fallande trenden avbröts och Sverige klättrade i jämförelsen, till och med över snittet för OECD-länderna i undersökningen. Utbildningsminister Anna Ekström (S) jublade och förklarade att den svenska skolan ”fortsätter återtåget till kunskapsresultat i topp”.
Men Sveriges lyft var inte på riktigt. Det svenska resultatet dopades av att alltför många elever hade undantagits. Elva procent av Sveriges elever fick inte vara med i jämförelsen.
Detta visste utbildningsdepartementet. Det uppdagades när Riksrevisionen kom med sin granskning för drygt en vecka sedan. Granskningen uppdagade en departementspromemoria, författad i samband med presentationen av Pisaundersökningen, som konstaterade att alltför många elever uteslutits och att detta påverkade Sveriges resultat.:
"Skolorna har tagit ut svängarna lite för mycket i sin tolkning av exkluderingsreglerna och exkluderat alltför många elever.”
Ändå har Anna Ekström forsatt att referera till Pisaundersökningen och använda den som bevis för regeringens framgångsrika skolpolitik. Trots att resultatet är en lögn och trots att hon uppenbarligen visste att resultatet är en lögn.
I torsdags kallades hon till riksdagens utbildningsutskott för att förklara sig. Utskottsledamöterna var inte nådiga efteråt.
Det skulle förvåna mig om inte en misstroendevotering får avgöra Anna Ekströms framtid som statsråd.
Riksdagen och det svenska folket har vilseletts om Pisaundersökningen, som för Sverige fått tjäna som Potemkinkuliss. Men ännu värre är sveket mot de elva procent av eleverna som exkluderats från kunskapsjämförelsen, så att regeringen kunnat framstå i en bättre dager. Eleverna hade behövt ett kunskapslyft. Men för regeringen kan det tydligen funka lika bra om man bara exkluderar dem.