När vänstern hade makten på Gotland så var den inte alls helt avvisande till privata lösningar inom äldrevården. Visserligen och olyckligtvis valde de att återkommunalisera Pjäsen – och det var ett fasligt gnöl om "vinster i välfärden" – men exempelvis när det nya äldreboendet på Terra Nova skulle dras igång, så valde de att lägga ut det på entreprenad.
Nu, i skydd av sin minoritetsställning, så ägnar sig främst Socialdemokraterna åt ren kommunaliseringsextremism och smutskastning. Företag och personal som i många år skött äldreboenden med den äran förtalas på ett häpnadsväckande vis.
Tyvärr är det inte bara från vänster som den privata äldrevården på Gotland angrips ifrån. Medan Socialdemokraterna angriper de äldreboenden som drivs på entreprenad, så pågår en attack mot de genuint privata äldreboendena som har ramavtal med Regionen. Och den attacken leds av Regionens borgerliga styre.
Jag har tidigare skrivit om hur de gamla som beviljats plats på särskilt boende förhindras att välja dessa boenden med ramavtal, så länge det finns platser lediga i de särskilda boenden som ägs av Regionen. Rätten att välja är avskaffad och i vår stora kommun så kan en skör äldre människa i Visby nekas en ledig plats på Gotlands sjukhem och anvisas en plats på Storsudret.
Läget för Gotlands sjukhem började bli allvarligt i slutet av förra året, med tio tomma platser. Under en treveckorsperiod över jul- och nyårshelgerna upphävdes dock embargot tillfälligt och exempelvis en äldre person som skrevs ut från lasarettet under denna period och skulle beredas plats på särskilt boende kunde då välja Gotlands sjukhem, vilket innebar en lättnad i en svår situation eftersom hälften av de tomma platserna då kunde fyllas.
Sedan dess har Regionen återgått till den otillständiga ordning som gällde före jul- och nyårshelgerna. Embargot mot äldreboendena med ramavtal är återinfört och ju längre det får råda, desto större är naturligtvis risken för att deras situation blir lika utsatt som tidigare. Eller än värre. Dessa äldreboenden kan åter hamna i en kamp för sin överlevnad.
För dem som ska flytta till särskilt boende så är det en tillräckligt svår upplevelse ändå. Det blir än värre om de pressas att acceptera att boende typ sju mil från hemmet, och sju mil från de anhöriga och vännerna. Det kan bli extra glest mellan besöken i det nya boendet, speciellt om de tänkta besökarna exempelvis inte har tillgång till egen bil.
Behandlingen av äldreboendena med ramavtal är extra olycklig eftersom jag tycker att det finns starka argument för att det är den bästa driftformen. Man slipper driftsupphandlingar, man slipper regimskiften när en entreprenör kanske ska bytas mot en annan och en ofta idéburen verksamhet kan byggas stabilt och långsiktigt.
I någon form kommer Regionen att få anledning att ångra sitt nuvarande agerande.