Vänsterpartiet ser ut att sakna beslutsamheten att verkligen genomföra en avsättning av S/MP-regeringen, beroende på vad den gör med anställningstryggheten. Det blev tydligt bland annat under SVT:s partiledardebatt på söndagkvällen. Jonas Sjöstedt fick inte de besked han ville ha, efter att ha utfärdat ultimatum. Men det blir inga konsekvenser. Åtminstone inte nu. Vänsterpartiet fortsätter avvakta och ett skarpt hot ser allt trubbigare ut. Sjöstedt vill "ge regeringen chansen att göra rätt".
Denna utveckling gick att förutspå, för den som lyssnade på Ekots lördagsintervju i Sveriges Radio med Jonas Sjöstedts troliga efterträdare som partiledare. Nooshi Dadgostar svävade betänkligt på målet när hon fick frågor om misstroendevotumet och Vänsterpartiets hot mot regeringen.
Att hotet nu ser tomt ut hindrade inte debattens åhörare att i en Sifo-mätning publicerad i Expressen utse Jonas Sjöstedt till debattens vinnare. Nu, när det bara är veckor kvar av hans partiledarskap, toppar han också partiledarnas förtroendemätningar.
Sämst ifrån sig i debatt gjorde, enligt Sifo, i tur och ordning Stefan Löfven (S), Per Bolund (MP) och sist Nyamko Sabuni (L).
Det är inte så konstigt att det går dåligt för regeringen och dess stödpartier. Stefan Löfven et concortes ägnade kvällen åt att skälla på Jonas Sjöstedt för att han vänstrar med högeroppositionen och inte låter regeringen och stödpartierna få göra som de vill och genomföra Januariöverenskommelsen (Jöken).
Har de glömt bort att de är en minoritetsregering?
Har de glömt att Vänsterpartiet hölls utanför Januariöverenskommelsen? Ja, överenskommelsen dikterade till och med att Vänsterpartiet absolut inte skulle ha något inflytande.
Och minns de inte hur Vänsterpartiet ändå släppte fram Stefan Löfven till regeringsmakten, med en varning om vad V skulle göra om regeringen gav sig på Las eller regelverket för hyressättningen?
Vore inte ödmjukhet en motiverad inställning för Jökenpartierna? Vänsterpartiet har visat regeringen och dess stödpartier en obegripligt stor generositet och är naturligtvis i sin fulla rätt att nu vara konsekvent, realisera ett nästan två år gammalt hot, och dra undan den röda matta man gjorde sig till för Stefan Löfven.
Men om Vänsterpartiet nu ändå tvekar inför att realisera sitt hot så förbättrar det inte Stefan Löfvens läge nämnvärt. Efter att parternas förhandlingar strandat så borde, enligt överenskommelsen, Las-utredningens förslag genomföras. Vem ska Stefan Löfven göra sig ovän med? Centerpartiet och Liberalerna? Eller hela arbetarrörelsen, och främst dess fackliga gren?
Både Stefan Löfven och Annie Lööf verkade sinnade att kasta tillbaka den heta potatisen till parterna och försöka få dem att återuppta förhandlingarna, så att Löfven och Lööf slipper lösa sin egen konflikt. Frågan är om arbetsgivare och fack är beredda att för syns skull återuppta fruktlösa förhandlingar, bara för att regeringen ska kunna sitta kvar ett tag till.