Regeringen har beslutat att tre omstridda byggnader vid Södertorg i Visbys innerstad inte får rivas. Jag kan inte påstå att det förvånar mig. Jag har ju noterat att när gotländska angelägenheter når regeringsnivå så följer besluten det mönster som skulle råda om Gotland betraktades som en pittoresk avkrok som bör bevaras för besökare från omvärlden.
Även om jag ansett de tre byggnaderna som möjliga att undvara – bland annat ett garage från 1928 och en kiosk från 1930-talet – så ska jag inte utmåla detta enskilda ärende som någon stor katastrof. Jag är mer oroad över den allmänna trenden att en extrem ståndpunkt i debatten om innerstaden fått privilegiet att diktera villkoren.
Det är oerhört viktigt att de värden som gör Visbys innerstad unik har ett solitt skydd. Det är å andra sidan också viktigt att innerstaden inte behandlas som ett diorama, en utställning på ett museum, som inte får förändras alls.
Innerstadens framtid ska inte styras av kommersiella intressen som är beredda att föröda sin lilla del av världsarvet för att maximera sin ekonomiska avkastning. Egentligen ligger skydd mot detta i alla fastighetsägares kollektiva intresse. Hård och omfattande exploatering skadar i förlängningen inte bara historiska och kulturella värden, utan potentiellt även ekonomiska.
Men innerstadens framtid ska heller inte styras av en agenda helt och fullkomligt inriktad enbart mot bevarande, där varje utrymme för förändring ses som ett farligt prejudikat och ett hot mot de värden som VERKLIGEN behöver bevaras.
En levande och välmående innerstad behöver en ansvarsfull balans mellan bevarande och utveckling och då behövs åtminstone lite rörelseutrymme i den tvångströja som statusen som världsarv innebär.
Regionen i form av byggnadsnämnden har konsekvent varit för att de tre byggnaderna vid Södertorg skulle få rivas. Om Regionen långsiktigt verkligen vill lätta något på remmarna på innerstadens tvångströja så innebär det förändringar, bland annat av Regionens egen detaljplan. Det var ju Regionens egen detaljplan som var Länsstyrelsens mest effektiva verktyg i kampen mot byggnadsnämndens beslut.
När Region ser över detaljplanen kan den ju samtidigt fundera över om det inte finns möjligheter att lätta något även på det regelverk som innerstadens fastighetsägare tampas med, när de ska underhålla sina fastigheter. Dagens administrationstunga regleringar in i minsta detalj är så omständliga att jag undrar om de inte motverkar sina egna syften.