Jag gillar både sill och strömming. Det är det inte bara jag som gör. Det gör även laxen, öringen, torsken och gäddan, till exempel. Arter som redan för en tynande tillvaro i Östersjön. Jag blev därför bestört för några dagar sedan, över en ny rapport från forskare vid Östersjöcentrum om att nu även sillens/strömmingens situation är alarmerande.
Tobias Borger, länsfiskekonsulent på Länsstyrelsen Kalmar, understödde larmrapporten i en intervju i Västerviks-Tidningen. Sillen är småvuxen, i dålig kondition och svårt överfiskad. Mängden sill som är storvuxen nog för att leka är mindre än en fjärdedel av vad den var i mitten av 70-talet.
Det är illavarslande. Men jag är inte förvånad. Hav som många nationer har tillträde till och möjlighet att fiska i är drabbade av "allmänningens tragedi". Det bästa vore att förvalta havet och fiska ansvarsfullt. Men särintressen och konkurrerande nationella intressen står i vägen för en sådan god förvaltning och sillen/strömmingen i Östersjön är en resurs som överutnyttjas å det grövsta. Stora trålare från västkusten dammsuger havet på ett sätt som permanent kan slå ut hela populationer och fisken som fångas blir oftast inte ens föda åt människor. Den blir, exempelvis, mat åt lax som odlas i Norge. Det är ett sanslöst resursslöseri.
Dagens Nyheter publicerade nyligen en insändare från sportfiskare och representanter för andra engagerade organisationer. Även de varnade för att sillen är illa ute i Östersjön. De berättade bland annat att Stockholms läns yrkesfiskare fångade 4,4 ton strömming under perioden 1 januari till 6 april i fjol. Under samma period fångade de stora trålfiskefartygen 3 160 ton strömming i samma område.
På en Facebooksida för åländska sportfiskare, Team Big Catch Åland, skrev de upprört den 17 mars om en av dessa trålares härjningar i deras vatten:
"Hela 1 690 ton på endast tre veckor, på en trålare! Det är inte mindre än hela tre gånger så mycket som det totala strömmingfisket (för konsumtion) tagit upp de senaste tio åren!
Den enorma mängd strömming (plus bifångst) som trålaren Clipperton tog upp på tre veckor i Ålands hav kommer ge konsekvenser."
Men det är inte bara ETT fartyg som är ute trålar:
"En kväll när jag satt och kollade på MarineTraffic och räknade trålare i januari, så kom jag fram till 29 trålare/fiskefartyg på Östersjön! Finska viken, Norra Östersjön, Södra Östersjön och Ålandshav. Samtidigt! Det var finska, svenska, danska, estniska, polska och ryska fartyg i rörelse."
Det småskaliga och kustnära fisket får små fångster. Fritidsfiskare får oftast inget alls. Och de stora trålarna sveper upp det som finns kvar av en kraschande art. Att sillen är hotad är egentligen ingen nyhet. Fiskjournalen skrev för ett år sedan om hur det "stormat kring både yrkesfisket och Havs- och vattenmyndigheten efter avslöjandet om fusket inom det svenska trålfisket. Nu bjuder HaV in till samråd kring sillens och skarpsillens situation i Östersjön.
HaV utlovade också förändringar. Bland annat "skärpta kontroller tillsammans med Kustbevakningen, skärpta sanktioner och utökat kontrollsamarbete med Danmark.and annat."
Men om dessa åtgärder fått några effekter, så är det åtminstone inga som räddat eller ens förbättrat läget för sill och strömming.
Det har dessutom om och om igen visat sig att när en art en gång kollapsat i ett område så är det ingen smal sak för den att återhämta sig. Om det alls sker.