Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) lät som han företrädde en omnipotent världsregering när han kommenterade rapporten:
– Vi måste nu ta steget och förbjuda användning av fossila bränslen. Och dessutom sätta ett stoppdatum för när vi ska sälja den sista droppen olja.
Men han företräder ju inte en världsregering som kan diktera villkoren för USA, Kina, Indien, Saudiarabien eller någon annan del av omvärlden. Han företräder inte ens en regering som för en effektiv svensk kilmatpolitik.
Grundläggande samhällstjänster som elförsörjningen börjar svikta i delar av landet, vilket i ett flertal fall lett till att planerade industriinvesteringar aldrig genomförs. Negativt särbehandlad kärnkraft läggs ner och kolkraftsel importeras samtidigt som regeringen påstår sig prioritera klimatfrågan. Till råga på allt ska industrin och transportsektorn ställa om till el från andra energislag. Hur nu utrymme för detta ska skapas.
Klimatpolitiken är inte den enda frågan som fördystrats av regeringssamarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Stefan Löfven och Socialdemokraterna drev valkampanjen 2014 under devisen att Sverige höll på att "gå sönder". Det kan inte beskrivas som något annat än en svartmålning. På vilket sätt har Socialdemokraterna sedan dess fått oss att föreställa oss framtiden i gladare färger?
Är det någon som har intrycket att Stefan Löfven under snart sju år som statsminister i något avseende lagat något som var trasigt tidigare? På vilket område har S/MP-regeringen bidragit till framgångar och framtidstro?
Så gott som dagligen rapporteras nu om skjutningar någonstans i Sverige. Uppgörelser mellan olika kriminella gäng som skördar offer även bland allmänheten, territoriella konflikter om makten som skvallrar om en stat som förlorat greppet om vårdsmonopolet.
Arbetslösheten var Socialdemokraternas stora paradnummer när de ville vinna makten. Ett storvulet löfte om att Sverige skulle ha Europas lägsta arbetslöshet till år 2020 utfärdades.
I själva verket blev utvecklingen den rakt motsatta. Under Stefan Löfven har Sverige undan för undan kasat allt längre ner i EU:s arbetaslöshetsliga. Arbetslösheten är hög särskilt bland utrikes födda med ett ursprung utanför Europa.
Sedan Stefan Löfven blev statsminister har vårdköerna bara vuxit. Situationen har blivit värre i och med den pågående pandemin, men det var illa nog redan innan covid-19.
Samtidigt är S/MP-regeringen så angelägen om att fabricera positiva nyheter om utvecklingen i skolan, att den valde att förtiga hur Sverige exkluderat ett alltför stort antal elever från den jämförande Pisa-undersökningen av elevernas kunskaper i olika länder. Partiet som torgfört slogans som "alla ska med" använde en dold toppning av laget för att ljuga om läget. Ett dubbelt svek mot de exkluderade elever som inte får de kunskaper de behöver.
Sverige behöver en ny regering.