Jag skrev i gårdagens ledare om hur det är bättre tryck i det brittiska vaccinationsprogrammet än i det svenska. Skillnaden tycks dock var ÄNNU större än jag trodde, att döma av en artikel som publicerades i tidningen Dagens Samhälle i går, där Lisa Pelling skrev under rubriken Oacceptabelt långsam vaccinering:
"Vaccinet är inte bara hoppet om att ska kunna återfå livet. Det är bokstavligt talat hoppet om att få behålla livet för miljontals människor världen över. Och för tusentals människor i Sverige.
Därför är varje dags, ja varje timmes onödig väntan på att vaccinet dras upp ur sin ampull och injiceras en dag, en timme för mycket. Ändå har tiotusentals svenskar redan fått vänta för länge."
I gårdagens ledare beskrev jag hur de vaccindoser som Sverige hittills har fått inte ens räcker till att vaccinera hälften så många som vaccineras i Storbritannien varje vecka. Och i Sverige används dessutom inte allt vaccin, eftersom man vill vara säker på att kunna ge de vaccinerade den andra dos som ingår i kuren. Men Folkhälsomyndigheten har hittills, till skillnad från sin brittiska motsvarighet, ännu inte presterat någon statistik för hur många som faktiskt har vaccinerats.
Den statistik som Läkemedelsverket publicerat tyder på att det hittills bara är 40 000 som har vaccinerats, trots att Sverige vid den tidpunkten (11/1) fått 175 500 doser vaccin levererade. Bara en knapp fjärdedel av det tillgängliga vaccinet har alltså använts. På en dag vaccinerar Storbritannien fem gånger fler (200 000) än Sverige hittills har vaccinerat totalt!
Varför denna senfärdighet? Det rör sig ju om en dödlig sjukdom. Det är inte svårt att se en stor skillnad på hur hög prioritet vaccinationen ges.
I Storbritannien vaccineras som sagt 200 000 om dagen. Och 1,4 miljoner i veckan. Det vill säga 200 000 om dagen, varje dag, sju dagar i veckan.
När ett regionråd i Uppland för Aftonbladet ska förklara varför vaccin blivit liggande till synes onödigt länge på regionens lager, så ska det tydligen bland annat bero på att ”leveranser som vi får ena veckan kan levereras ut för vaccination först nästkommande vecka då vi får doserna på en torsdag eller fredag”.
Är det inte läge att bryta med den ordinarie vardagslunken när man sitter på vacciner som kan rädda liv?
I Sverige misslyckades vi med den halvhemliga strategin för att uppnå gruppimmunitet. Vi misslyckades med att hålla smittan borta från äldrevården, när den bortprioriterades från fördelningen av otillräckliga mängder skyddsutrustning. Vi gav i stort sett upp smittspårning och när testningen skulle skalas upp gick det också dåligt. Nu när vi äntligen har möjlighet att vaccinera, kan vi då inte lyckas åtminstone med det?