Det slutar med att man bara talar förbi varandra, utan att ens bli överens om utgångspunkterna. Jag tänker på det efter att ha läst alla inlägg i skoldebatten, där det är många som vill göra sin mening känd och stå upp för landsbygden i allmänhet och sin egen bygd i synnerhet.
Det är inte så underligt att många av dem tar upp liknande aspekter och argument, de skriver ju alla i samma eller nästan samma fråga och med samma syfte. Men de har också det gemensamt att de inte tar upp, eller viftar undan, för deras egen sak obekväma fakta ur skolutredningen. Jag tänker framför allt på att skolutredningen fann att skolan trots allt inte har stor betydelse för befolkningsutvecklingen i en bygd. Om befolkningen växer eller krymper i en socken beror i så fall på andra faktorer.
Jag studsade själv inför denna uppgift från en intervju med en av skolutredarna, innan utredningen blev offentlig. Det strider ju mot vad man intuitivt tror om saken. Jag blev så nyfiken och otålig att jag gjorde ett eget – litet – test av påståendet och jämförde socknar som fått behålla sin skola med socknar som blivit av med den. Jag fann inget som kullkastade eller ens ruckade på utredningens tes.
När utredningen blev offentlig fick vi mer kött på benen och jag förväntade mig mer debatt om en förutsättning som borde vara helt grundläggande när man bedömer utredningens förslag till ny organisation för Gotlands skola. Och det har naturligtvis också stor betydelse för alla socknar som redan saknar skola. Där borde det vara en god nyhet att de har möjlighet att få en god befolkningsutveckling trots detta faktum.
Men på det stora hela ignoreras denna del av utredningen. Den förbigås oftast med tystnad. Någon gång har den avfärdats utan att några argument har anförts, som att slutsatsen är så orimlig att den egentligen inte behöver bemötas. Som bäst har landsbygdsboende hänvisat till sin egen beslutsprocess före flytten och hur skolan var en helt central faktor för dem då det begav sig.
Det hindrar inte debattörerna att framhålla hur viktig skolan är för deras bygd. I strid med utredningen, men utan att kommentera denna skillnad, beskriver de skolan som en motor för utveckling.
Det gäller för övrigt inte bara organisationer och privatpersoner i debatten, utan även företrädare för de partier som beställt utredningen. Det är en gåta för mig om hur exempelvis Centerpartiet kunde författa ett långt uttalande om skolutredningen och om hur partiet vurmar för landsbygden, utan att på något sätt kommentera denna aspekt av utredningen.