Det finns många heta lokala frågor som debatteras med frenesi just nu, bland annat på tidningarnas insändarsidor. En av dessa frågor är naturligtvis det kontroversiella tjänstemannaförslaget till ny organisation för Gotlands skolor.
Hur ser partierna och deras förtroendevalda på detta förslag. Vad är de mot, vad är de för, vilka andra alternativ kan de tänka sig? Hur tunga tycker de att tjänstemännens motiv för omorganisationen är?
Jag vet inte. Jag vet knappt var någon står, förutom en inledande intern skärmytsling inom Centern. Ja, också nämndens begäran om ytterligare utredning av hur det skulle te sig om verksamheten fortsätter vid skolorna i Öja och Kräklingbo. Jag har ingen aning om vartåt det lutar, vad det slutliga beslutet kommer att bli.
En annan het fråga är kalkbrytningen. I denna fråga har framförallt motståndarna till kalkbrytning aktiverat och organiserat sig, både när det gäller Klinte och File hajdar. Även partierna som är entydigt emot brytning agerar i viss mån. En debatt har vi haft, om Eva Nypelius beslut att inte överklaga domen om brytningen i Klinte. Men i övrigt är det påfallande tyst från politiken. Finns det inte längre någon energi för dessa segdragna ärenden? Eller är de helt enkelt rädda för en kontroversiell fråga där många åsikter är starkt kända?
Romapaket debatterades flitigt och för all del även av politiker. Men från de tre borgerliga partier som valde att stödja Centerpartiets linje hördes inte ett skvatt. Medan hyresgästerna debatterar Gotlandshems hyror är det påfallande tyst från alla utom styrelsens ordförande och motståndarna i Vänsterpartiet. Och när det gäller busstrafiken så vann Bergkvarabuss motståndslöst en kontroversiell upphandling. Många resenärer har luftat sitt missnöje sedan man bytte operatör. Men de förtroendevalda politikerna? Inte lätta att hitta i den debatten heller. Man kan ju annars tycka att det borde finnas mycket att ge uttryck för. Eftertankens kranka blekhet, till exempel. Men nej.
Fem heta frågor som partierna, eller åtminstone somliga av dem, tycks ointresserade av att tala om och bekänna färg i. För medborgarna blir det som att styras av ett tyst maskineri. Kanske tar det intryck av opinioner – ängsligheten tyder på det – men om både gamla och nya ståndpunkter är otydliga är det ju svårt att avgöra när så sker.
Att försöka bedriva politisk debatt under sådana omständigheter är som att brottas med gelé. Det finns inte mycket att ta spjärn emot. Det är väl därför många skoldebattörer gör politikerna ansvariga för tjänstemannaförslaget i skolfrågan. Hur ska de annars få grepp på dem?
Vad står partierna på Gotland för, egentligen?