I skrivande stund är det precis 14 år sedan jag flyttade till Gotland. Det har hänt mycket under dessa år, Men det är också som har förblivit sig likt. Frågor och problem som förblir aktuella och surdegar som bara knådas till något annorlunda bakslag år för år.
Jag minns att min allra första ledare i GA handlade om en skum fastighetsförsäljning som regionen gjort i innerstaden. De 14 åren sedan dess har försett oss med en veritabel provkarta på olika sätt för Regionen att sälja fastigheter. En gång försökte Regionen till och med ge bort en fastighet, det förra äldreboendet Östersol. Men just den manövern satte domstolen stopp för.
Även 2020 innehöll sådana exempel. Bland annat en affär i Roma där tre fastigheter bakades ihop till ett en paketförsäljning som vi ännu inte vet resultatet av. Men det verkar i skrivande stund fortfarande osannolikt att badet i Roma kommer att öppna igen, vilket från början var syftet med detta egendomliga sätt att hantera Regionens tillgångar.
Bland de riktigt stora frågorna när jag flyttade hit var en omfattande omorganisation av Gotlands skolor. Denna omorganisation förbereddes noggrant och genomfördes faktiskt, vilket kan verka udda och otidsenligt i dag. Ett flertal skolor på landsbygden med bristande elevunderlag avvecklades.
Sedan dess har behovet av ytterligare förändringar aktualiserats gång efter gång, ibland av förvaltningen och vid andra tillfällen av rektorerna. Men mycket litet har kommit ut av detta. Rekord slogs dock i år när ett ambitiöst tjänstemannaförslag som dessutom utvecklats i nära kontakt och samarbete med politikerna i barn- och utbildningsnämnden. Av förslaget blev dock nästan ingenting kvar – bara de delar som rörde Visby – efter att Centern och den samlade vänsteroppositionen förenats i en skabrös omfamning över blockgränsen och över gränsen för vad som är acceptabel maktutövning. Även i detta fall är konsekvenserna fortfarande oklara – på kortare sikt för det så borgerliga samarbete som kallades Alliansen och på längre sikt för den skolorganisation som blir inkapabla majoritetens offer.
I en tid när ökenöar i Medelhavet lyckas förse sina medborgare med vatten så har vattenförsörjning ändå blivit en följetong på Gotland. Brister i systemet för vatten och avlopp gör att inga nya fastigheter kan anslutas på delar av ön. På en ö med låg befolkningsdensitet finns det gott om utrymme för utveckling, men denna utveckling stoppas alltså av denna självförvållade och segdragna flaskhals.
Året har nyss börjat och det tar tid att lösa problem och förändra attityder, men är det någonting jag önskar mig så är det ett år som känns som 2021 och inte som 2012 eller 2007. Förutsättningarna för att möta nya utmaning och problem blir bättre om man faktiskt hanterar dem man redan har.