Ulf Kristersson välkomnade alla som vill arbeta för en borgerlig regering, efter Liberalernas partiledare Nyamko Sabunis utspel i fredags, om att partistyrelsen beslutat att den vill ha en borgerlig regering (där Liberalerna ingår) efter nästa val.
Sedan dess har konvulsionerna inom ett litet men ändå splittrat parti illustrerat varför det nog är klokast att Liberalerna stannar på utsidan av en eventuell borgerlig regering. En borgerlig regering måste kunna förhandla med SD, men inom Liberalerna sitter beröringsskräcken visavi SD fortfarande mycket djupt. Och brett.
Sedan Nyamko Sabunis besked har olika Liberaler mer eller mindre snubblat över varandra i ivern att få uttrycka sina invändningar.
– Det håller vi helt enkelt inte med om. Liberalerna ska inte föra samtal, samarbeta eller stödja regeringar som samarbetar med SD, sade Liberala ungdomsförbundets ordförande Romina Pourmokhtari till TT.
– Jag är väldigt kritisk och tycker att det är helt fel väg för Liberalerna att gå, sade Anna Starbrink som är Regionråd i Stockholm.
– Det är väldigt olyckligt att majoriteten i partistyrelsen föreslår att vi ska öppna upp för ett samarbete med ett parti som vill kasta liberalismen överbord, sade Pär Gustafsson som är ordförande för L i Västsverige.
Dessa är bara några av ettstörre antal röster. Partistyrelsen var splittrad i sitt beslut och troligen kommer även det partiråd som ska avgöra frågan 28 mars också att vara splittrat. Röstsiffrorna kommer dessutom troligen att vara tämligen jämna. Så det är goda odds för att konflikten kommer att fortsätta existera även efter partirådets beslut.
Det är många som frågar sig vilken funktion som Liberalerna egentligen ska fullgöra i dagens politik och inte ens Liberalerna själva verkar ha en gemensam idé om vari deras existensberättigande består. Kanske kan de upptäcka det om partiet får en lugnare period då det kan rekonstruera sig.
Det vore bäst för Liberalerna att inte ingå i den borgerliga regering som kommer att behöva förhandla med Sverigedemokraterna. Så kan partiet dessutom slippa att alltför kraftigt utmana sin finkänsliga själ och överlåta det skitiga hantverket att skapa uppgörelser och politiska majoriteter åt andra, som inte anser sig för fina för det.
Om däremot Liberalerna ska ingå i regeringen, ständigt upptagna av sina skrupler och partiets interna konvulsioner, så kan Ulf Kristersson däremot få ett litet helsicke att leda regeringen och lotsa dess politik genom riksdagen.
Ulf Kristersson gör därför klokast i att i all vänskaplighet hålla Liberalerna på armlängds avstånd, oavsett vad partirådet beslutar. Kanske löser väljarna sedan problemet åt honom, genom att lämna Liberalerna utanför riksdagen.