Gotland är – som bekant – en ö, så gotlänningarna har starkare skäl än de flesta att bevaka sina intressen av goda kommunikationer och fraktmöjligheter mer höklikt än de flesta. Det gäller exempelvis när det, som på senare tid, kan ha varit svårt att boka tid på färjan i närheten av den tid då man faktiskt önskar att åka. Det gäller också när vi står inför upphandlingen av en ny trafikperiod, som avgör hur färjetrafiken kommer att vara beskaffad under lång tid framöver.
Även när flygmarknaden var som mest körd i botten under pandemin och resandet minimerat så var det viktigt att upprätthålla en grundläggande flygtrafik mellan Gotland och fastlandet, Och när regeringen försökte sig på en fuling under pandemin och försökte sig på att lägga ner Bromma flygplats, så blev reaktionerna på ön häftiga på grund av hur det skulle påverka Gotlands kommunikationer med omvärlden.
Men alla trafik- och infrastrukturfrågor avgörs inte ovanför gotlänningarnas huvuden. Somliga frågor avgör vi själva och då är det viktigt att komma ihåg att Gotland är en ö och framtiden är osäker. Jag tänker på det när jag läser om bråket i Västervik, med anledning av att Gotlandstrafikens reservfärjor ska ligga ankrad i hamnen där i sommar. Bland annat företrädare för en bostadsrätt klagar över att färjan kommer att förstöra deras utsikt. Bostäderna i Västerviks hamn är något som tillkommit på senare år, sedan man flyttat den industriella hamnverksamhet till Lucernahamnen utanför centrum.
De mest centrala delarna av Visbys hamn står inför förändringar, sedan hamnverksamheten flyttats längre ut i hamnen och till Klintehamn. Det finns då naturligtvis en lockelse att etablera verksamheter som inte gärna kan samexistera med en hamn som aktivt används. Det vore oklokt att på detta sätt göra befintlig infrastruktur obrukbar eller svår att använda. Vem vet när vi åter kan behöva hela hamnen i Visby för hamnverksamhet. Minns bland annat hur Gotlandsbåten kom att lägga till i inre hamnen, under den sommar som utmanaren opererade.
På fastlandet finns det gott om hamnar. I delar av Sverige beskrivs det som en överetablering, när närbelägna kommunala hamnar konkurrerar med varandra. Då kan man möjligen, som i Västervik, ta sig råd att försätta sig en situation där centrala delar av en hamn inte kan användas som förr. Den lyxen borde Gotland inte unna sig i Visby. Här behöver hela hamnen kunna användas som hamn.