Kravet kommer efter att journalisten Sofie Löwenmark avslöjat att El-Haj försökt att använda sin roll som socialdemokratisk riksdagsledamot för att påverka beslut hos Migrationsverket. Ärendet? Att ge uppehållstillstånd till en radikal imam (Expressen 9/2).
Niklas Karlsson, S-ordförande i Skånedistriktet sa på presskonferensen att El-Haj att sina egna intressen före partiets vilket har skadat Socialdemokraterna (SVT 9/2). Det är nog sant, men var El-Hajs dubbla roller verkligen något som Socialdemokraterna inte kände till?
Entrism kallas det när en politisk aktör går in i en annan – ofta större – organisation för att där driva sina egna frågor. Debattören och tidigare S-politikern Nalin Baksi beskrev nyligen i en krönika i Expressen fenomenet entrism. Baksi har kurdisk bakgrund och har upplevt hur man som politiker med minoritetsbakgrund förväntas att företräda en etnisk grupp.
Baksi beskriver dilemmat så här (Expressen 7/2):
”…du har ett förtroendeuppdrag för ett politiskt parti och förväntas driva partiets politik, samtidigt som det finns förväntningar från den egna etniska gruppen att driva deras frågor. Detta dilemma blir värre om det också finns uttalade eller outtalade förväntningar från partiet om att du ska locka röster från din etniska grupp.”
Beskrivningen fångar El-Hajs situation i Socialdemokraterna. Han hamnade inte på riksdagslistan trots att han representerade palestinska intressen utan just därför att han gjorde det. Det är därför Socialdemokraterna med Magdalena Andersson i spetsen med dårars envishet har försökt att skyla över och tona ned El-Hajs kopplingar till extrema grupper. Partiet vill inte göra sig av med en riksdagsledamot som samlar många gratisröster.
Men att etablerade politiska partier rekryterar ledarpersonligheter ur minoritetsgrupper för att vinna röster riskerar det att skada demokratin.
Politiker med andra värderingar kan använda sin plattform för att skada demokratin. Imamen som El-Haj lobbade för att han skulle få stanna i Sverige predikar tillsammans med imamer som har bedömts utgöra en risk för rikets säkerhet.
En mer indirekt skada uppstår när människor inte längre kan lita på vad ett parti står för. Går det till exempel att rösta på Socialdemokraterna utan att stödja Hamas?
I Sverige har partierna historiskt grupperats runt olika ideologier. Det har gjort dem förståeliga och förutsebara både för väljare och medlemmar. Men om allt fler riksdagsledamöter också representerar olika etniska minoriteter blir det demokratiska arbetet svårare att få inblick i. Förtroendet för demokratin urholkas.
Entrismen korrumperar även det politiska samtalet, vilket varit väldigt tydligt i fallet med El-Haj. Socialdemokraterna har försökt att blåljuga sig ur situationen. Magdalena Anderssons garantier att El-Haj är en ”vanlig fackföreningskille” och att han ”vigt sitt liv åt att bekämpa Hamas” ter sig i efterhand desperata men också vilseledande. Socialdemokraterna har inte skött avslöjandena på ett snyggt sätt.