Efter att Isabella Lövin och Peter Eriksson lämnat regeringen fanns det platser att fylla med ansvar för miljö och bistånd, och även positionen som vice statsminister blev ledig. Löfven tycks dock se de socialdemokratiska ministrarna som stabila spelare inför valet, eftersom han inte utnyttjade tillfället att byta fler platser i regeringen än vad situationen krävde.
Positionen som vice statsminister är i praktiken bara symbolisk, men den har tidigare alltid gått till Miljöpartiets kvinnliga språkrör – först Åsa Romson och därefter Isabella Lövin. Tanken har möjligen varit att kompensera för att den uttalat feministiska regeringen har en manlig statsminister. Men nu är det alltså Per Bolund som blir vice statsminister, samt miljö- och klimatminister.
Bolund var märkbart nöjd över sin nya roll, och menade på fredagens pressträff att det är den absolut viktigaste positionen i regeringen. Det är knappast en oväntad åsikt från en miljöpartist. Desto mindre roligt blev det möjligen för Åsa Lindhagen, som nu får lämna den för MP viktiga jämställdhetsportföljen och i stället ta över Bolunds andrafiol på finansdepartementet under finansminister Magdalena Andersson (S).
Inför ombildningen var det givet att nya MP-språkröret Märta Stenevi skulle plockas in i regeringen. Hon tar nu över ansvaret för bostäder från avgångne Peter Eriksson, och erövrar jämställdhetsportföljen från Lindhagen. Stenevi får därmed också den absolut längsta officiella titeln i regeringen – ”jämställdhets- och bostadsminister med ansvar för stadsutveckling och arbetet mot segregation och diskriminering”.
Stenevis ansvarsområden är sådana som generellt mår bäst av så lite direkt politisk inblandning som möjligt. Dessvärre tenderar politiker ändå att vilja gå in och peta i föräldraledighet, styrelsers sammansättningar och krångliga subventioner till bostadsbyggande. Förhoppningsvis väljer Stenevi att fokusera mer på arbetet mot våld, hedersförtryck och otrygga bostadsområden, som hon talade om på pressträffen. Det vill säga sådant som S-ministrarna på justitiedepartementet hittills inte har lyckats med.
Värt att notera i Löfvens regeringsombildning är att ingen ny minister plockas från de folkvalda i riksdagen. Per Olsson Fridh, som tar över ansvaret för bistånd, har visserligen suttit en kort period i riksdagen, men kommer nu direkt från rollen som statssekreterare hos tidigare biståndsminister Peter Eriksson.
Det är möjligt att Löfven får göra fler plötsliga regeringsombildningar – skandaler har ju inträffat förut. Men tills vidare tycks statsministern tro mer på att låta det mesta vara som det är. Dessvärre har bland annat pandemin avslöjat större svagheter hos resten av regeringen än Löfven vill ge sken av.