Men nyheten påminner oss också om ett av S&M-styrets hittills konstigaste beslut.
I samband med att regionstyrelsens mål för 2024-2026 skulle läggas fast bestämde S&M-styret att andelen ekologiskt skulle öka till 40 procent för Region Gotlands offentliga måltider. Ett beslut som innebär att andelen närodlat kommer att minska till fördel för bland annat importerade ekologiska livsmedel. Därmed riskerar vi också att öns infrastruktur för livsmedelsproduktion sakta men säkert demonteras.
Ja, så allvarligt är det faktiskt. Vi återkommer till det.
S&M-politikerna går dessutom emot den måltidspolicy de själva beslutat om för bara ett år sedan, en policy som prioriterade ökad användning av i första hand gotländska, i andra hand svenskproducerade livsmedel.
Genom att öka andelen närproducerat i offentlig måltidsupphandling – av de 11 000 måltider som serveras varje dag – hade Region Gotland kunna medverka till att säkerställa kontinuerlig tillgång till livsmedel på ön.
Det finns i dag län med andelar runt 40 procent närproducerad mat, dessa kommer självklart att klara ett krisläge bättre än Gotland där bara 15-16 procent lokala råvaror används i offentliga måltider.
Det handlar dessutom om så mycket mer än bara själva maten.
Gotländska livsmedelsproducenter är beroende av export till fastlandet, det mesta av det som produceras färdas över havet. Att det skulle visa på hög självförsörjningsgrad i kristid är felaktigt eftersom produktionen styrs av flödet och omsättningen till fastlandet.
Det vill säga, ja, vi skulle kortsiktigt ha ett kött- ägg- eller grönsaksberg, men ingenstans att kunna kylhålla det och producenterna skulle minska sin omsättning.
Det medverkar i sin tur till att animalietillgången minskar och risken är då att Gotlands slakteri ner. Och då lägger i sin tur Arla ner och spannmålsodlarna får ingen lokal avsättning för foder.
Inte heller den förädlingsindustri som finns på ön kommer att kunna fortsätta sin produktion utan lokala råvaror med en begränsad tillgänglighet till fastlandet. Och som ett brev på posten kommer den storskaliga biogasproduktionen att försvinna.
Energi- och bränsletillgången är dessutom en av de akilleshälar Försvarsmakten fruktar mest. Biogas ger förutom el och fordonsbränsle också naturgödsel, vilket precis som till exempel lokalproducerad ullpellets eller biokol kan användas i lantbruket.
Allt hänger ihop!
Men, det går att vända den här skutan bara politiken fattar rätt beslut. Genom att öka förädlingsmöjligheterna säkerställs en kontinuerlig tillgång till livsmedel och beroendet minskar av fastlandsimporterade råvaror och färdigmat. Men så länge inköparna på Region Gotland fått direktiv som leder till att den närproducerade andelen minskar kommer det gå käpprätt åt fel håll.
Det är inte bara i kristid detta skulle gynna Gotland och gotlänningarna, det skulle gynna miljön, öka sysselsättningen och skapa ett jämnare flöde av inkomster i öns företagares balansräkningar. Försvarsmakten skulle känna sig tryggare i att det finns en robust infrastruktur för livsmedelsproduktion på ön.
Slutligen: Lokalt producerad mat är en stor del i attraktionen som Gotland lever på. För att inte tala om det öppna landskapet. Det kommer dock inte av sig självt. Och det går inte att få tillbaka om vi en gång förlorar det.