Artister har hoppat av evenemanget, lokaler bokas av och volontärer drar sig ur, och dessutom finns det en tydlig hotbild mot evenemanget. Nästan enbart på grund av att en israelisk sångerska valts till det inte så tacksamma uppdraget att framträda i Sveriges förmodligen mest antisemitiska stad.
Artisternas avhopp är inte överraskande. Redan i januari framförde över 1 000 artister ett krav på att Israel skulle uteslutas från Eurovision (Expressen 29/1). De hävdade att eftersom Ryssland och Belarus hade strukits tidigare, borde Israel ges samma behandling. Israels situation är inte jämförbar, men kulturvänsterns antipati för Israel är välkänd och det är inte förvånande att man använder kriget som svepskäl för att genomdriva det man egentligen alltid velat.
Det som tycks glömmas bort är att Eurovision är en opolitisk tävling. Att Israel representeras i Eurovision är inte ett godkännande av landets politik i någon annan mening än att man erkänner landets rätt att existera och marknadsföra sin musik. Om de bojkottande artisterna ens vägrar att ställa upp på de premisserna bör de vara tydliga med det.
Även festlokaler har dragit sig ur. Moriska paviljongen bedömer att man “riskerar sin framtid” vid ett deltagande. Det är dessvärre antagligen en korrekt bedömning, både eftersom parken som Moriskan befinner sig i riskerar att stängas ned på grund av säkerhetssituationen och eftersom ett deltagande kan riskera att även Moriskan omfattas av bojkotten. Dessutom har hela en av tio av evenemangets volontärer hoppat av. Vissa på grund av Israels deltagande, och andra på grund av den medföljande hotbilden.
Vad säger det om Sverige att hatet mot israeler och judar nått sådana proportioner? I israelisk media varnar man den israeliska sångerskan för att hon kommer utsättas för en “orkan av antisemitism”, och av säkerhetstjänsten uppmanas hon att inte ens lämna sitt hotellrum. Efter de senaste årens rapporter om den grova antisemitismen i Malmö är det lätt att förstå varför.
Allt från hetsande imamer till vanliga grönsakshandlare har ertappats när de kallat judar för grisar eller apor. När 7 oktobermassakern inträffade firades det på flera håll i staden. De judiska barn som lever i staden leker bakom skottsäkert glas. Det är minst sagt olyckligt att Eurovision kom att hamna i just Malmö i denna oroliga tid, men det är också en påminnelse om hur omfattande och farlig Sveriges misslyckade migrations- och integrationspolitik faktiskt är. Det är ett problem som innebär ett ökat orosmoln för Eurovision, men som också kommer leva kvar i staden långt efter det att musikfesten rör sig vidare.
Sverigebilden riskerar minst sagt att få sig ännu en törn.