Redan på eftermiddagen, samma dag Uppdrag Gransknings program om ”Arlagården” sändes, gick LRF ut med att de efter att ha sett programmet beslutat att samla de centrala aktörerna inom branschen för att undersöka om vanvård av djur kan upptäckas tidigare. I ett nästa steg vill de se ett uppdaterat samarbete med berörda myndigheter.
Klockrent och korrekt hanterat.
Andra reaktioner undrar man mer över. Lena Johansson, ledarskribent i Land Lantbruk skrev: ”Den bild SVT:s Uppdrag granskning ger av svensk mjölkproduktion är inte sann. Det är viktigt för oss alla att unga människor orkar satsa på de gröna näringarna. Då kan inte hela näringen svartmålas på grund av ett tragiskt fall”.
I texten erkände hon att hon inte sett programmet utan bara en trailer.
ATL:s ledarskribent var inne på samma spår: ”Det blev en onyanserad svartmålning av djurhållare i stället för ett konstruktivt reportage om hur förutsättningarna för mjölkproduktion ser ut i Sverige i dag” skrev han och frågade sig: ”Uppdrag granskning borde ha ställt frågan hur det kan bli så här?”.
Han skriver som om han sett programmet men hans kommentar får mig att tvivla. Inte en enda gång påstod någon att gården i programmet var signifikativ för svenska mjölkgårdar. Tvärtom.
Och det var inte ett program om mjölkproduktion som fungerar utan om vad som hänt när den, som i detta fall, inte gör det.
Och frågan ”Hur kunde det bli så här?” försökte tv-teamet ställa till Arla i två (2) veckors tid under produktionen av programmet.
Arla hade all tid i världen att använda sina resurser till att kraftsamla kring detta, förklara hur det kunde bli så och också ge sakliga underlag kring Arlas kvalitetsarbete, visa att sanningen ligger närmare ”Bregottfabriken” än gården i Uppdrag Granskning.
Gårdsägaren stängde dörren och vid Arla fick reportrarna inte ens komma in.
I ett mejl svarade Arla att de gjort inspektioner på den aktuella gården och inte haft anledning att agera i nuläget.
Tidigare hade de stängt av gården från leveranser men dessa återupptogs efter att man gjort revision på gården som de menar ”inte visade på några allvarliga brister”.
På sin hemsida har Arla lagt ut det som kommer närmast ett erkännade, inte på sin förstasida utan under en flik för pressmeddelanden som man måste leta efter för att hitta. Där skriver man: ”Vi kommer att se över hur det har kunnat ske, och tillsammans med LRF och andra i branschen se över om vi på något sätt snabbare kan fånga upp de problem som kan uppstå kring djurhållningen”.
Istället för att delta i programmet och svara på relevanta frågor man haft tid på sig att hantera, och erkänna att här har det blivit käpprätt åt helsike fel väljer man att agera som om man har något att dölja.
Det är inte schysst mot alla de 2 600 svenska mjölkbönder som varje dag sliter i sina ladugårdar samtidigt som konsumenterna klagar på höga priser men gladeligen köper buteljerat kranvatten för det dubbla.
Den här ryggmärgsreflexen att förklara bort och släta över när uppenbara fall av vanvård avslöjas hjälper inte svenska bönder ett enda dugg.
* * *
I gårdagens ledare skrev jag att gården hade 800 kor, det stämmer inte. Antalet gäller samtliga djur på gården, alltså även kvigor och kalvar.