Under hösten samlades M, KD och SD för att förhandla en gemensam budget. Resultatet blev några reservationer som fick den illa genomtänkta M/KD servettskissen till budget för 2019 att se ut som både genomtänkt och omfattande. De reservationer som högerpartierna nu lyckades samsas om gick dessvärre igenom, men förändrade bara omkring en procent av hela statsbudgeten. Man kan fråga sig om det trots alla skriverier ens blev en tummetott.
Reservationerna som ändå gick igenom visar vilka frågor som högerpartierna är överens om och den politiska viljan de har ihop. Bland annat kan vi utläsa att bostadsbristen inte är något bekymmer för partierna då de valde att ta bort investeringsstödet vid nybyggnation.
Till Fastighetsvarlden.se säger Svante Jonsson på Tango:
"Framförallt Norrland kommer att drabbas i stor omfattning, vilket är olyckligt med tanke på den industrirevolution som regionen står inför och där behovet av bostäder är stort." (Tango är bland annat en stor rådgivare inom bostadssektorn.)
Det slopade investeringsstödet och andra delar i M/KD/SD-budgetreservationer kan dessutom kosta Sverige 33,6 miljarder kronor i EU-pengar.
Vad som låg bakom beslutet som kan bromsa utvecklingen i Norrland och få Sverige att gå miste om 33,6 miljarder kronor till bostadsbyggande kan man diskutera, men oavsett orsak kan det knappast ses som annat än käppar i hjulet för landets utveckling.
Högerpartierna är också överens om att bland annat personer med funktionsvariationer som inte kan jobba och därmed uppbär aktivitets- eller sjukersättning ska betala högre skatt än andra. Inte för att deras inkomster är högre än andras utan för att de inte har möjlighet att arbete.
En annan kommentar på budgetreservationen som vann riksdagens gehör är familjeveckan som nu blir verklighet som rättighet, men som knappast kommer att kunna nyttjas av de med störst behov då ersättningen inte följer med. Nu kommer föräldrar ha rätt att ta ledigt utan lön eller annan ersättning för att tillbringa mer tid med sina barn. Det är knappast ensamstående mammor i Hammarkullen, Tensta eller Rosengård som kan nyttja den möjligheten för att minska risken för deras barn att hamna i fel sällskap.
Vi ser hur det blåbruna blockets ekonomiska politik slår mot de som har sämre inkomster medan de med högre inkomster vinner på politiken. De som har råd att köpa dyra bostadsrätter eller villor vinner på att investeringsstödet tas bort. De som arbetar och har en stadig inkomst på en hyfsad nivå får lägre skatt, medan personer som fötts med funktionsnedsättningar får betala fullt ut. Skattetrycket ökar ju lägre inkomst du har och de som kan leva på aktieutdelning från sina företag har absolut lägst skatter. Vilket beskrevs på ett bra sätt för några år sedan då man jämförde mataffärens kassörska med ägaren och det visade sig att kassörskan hade högre skattetryck än matvarujättens ägare.
Nu är väl ingen förvånad över att högerpolitik gynnar de rikaste, men med allt prat om att minska gängbrottslighet och andra viktiga problem som segregationen fört med sig är det ändå anmärkningsvärt. Lyhördhet och öppna ögon för fakta verkar inte vara högerpartiernas bästa gren. Inte heller att hitta lösningar som fungerar utifrån den politik man säger sig driva.
Men det som är mest anmärkningsvärt är ändå den retorik som förs i efter hand. Nu vill partier i den blåbruna röran se både en utbyggd kärnkraft och en minskad moms på el. Kostnader som de givetvis borde haft med i sitt begränsade förslag till ändrad budget, om det ska ligga någon verklig vilja bakom kraven. Vill man se sin politik genomförd lägger man väl en hel budget som motförslag. En budget där man tar med alla de politiska förslag som man vill ha genomförda. Istället för en budget som begränsar levnadsvillkoren för funkisgrupper, bromsar utvecklingsmöjligheterna för Norrland och minskar intresset för bostadsbyggande.
Jag upplever deras agerande som både oseriöst och föga förtroendeingivande.