Eftersom Moderaterna landat i partigruppen EPP riskerar många vallöften om frihet och minskad byråkrati att brytas om man inte frigör sig från det här samarbetet.
Den väljare som tror att man till Europaparlamentet röstar på det man brukar med sina vanliga svenska partier, riskerar bli förda bakom ljuset när information om partigruppernas egentliga politik och samarbeten lyser med sin frånvaro i svensk debatt och nyhetsförmedling. En del partier kan man ana spelar ett nästan medvetet dubbelspel med en politik på hemmaplan när deras partigrupp i EU står för något helt annat. Det är inte så lätt att vara väljare i EU-valet.
Moderaterna brukar försvara sitt val av partigrupp med att man då tillhör den största koalitionen i EU-parlamentet vilket ger mest makt och ordförandeposter. Den europeiska freden kräver givetvis kompromisser men måste man verkligen kompromissa sig till sig höga elpriser när tyska kristdemokrater lägger ner kärnkraft, franska socialdemokrater vill ha mer skatt att leka med och holländska centerpartister vill annektera jordbruk i miljöns tjänst? Och är gruppen med konservativa och reformister, ECR, verkligen så hemsk?
I ECR sitter till exempel Moderaternas tjeckiska systerparti. De lever faktiskt upp till löftena att driva en europavänlig politik, med absoluta nej till federala inslag. Samarbete – inte överstatlighet. Några få gemensamma avgörande överenskommelser för frihandel och säkerhet, men inte planekonomisk elmarknad, EU-skatt eller grön byråkrati. Och låt folk få ha en fri kommunikation. Gå åt den grova brottsligheten, skapa inte moralrobotar som ska skanna allas meddelanden och chattar.
En motsvarighet till Tidöpartierna med EPP, Liberalernas Renew Europe och reformerta konservativa skulle med dagens siffror få 341 platser, ett klart övertag mot de rödgröna med 254 platser och nationalister/partigrupplösa med 110 platser. Det hade gett ett behagligare EU, men det händer inte så länge EPP gillar S&D mest.
Svenska moderater och kristdemokrater har därför satt borgerliga väljare i en besvärlig sits. Det är rimligtvis därför Medborgerlig samling, MED, som precis som SD har sin tillhörighet i ECR, seglat upp lite. Just nu säger sex procent av svenskarna att de kan tänka sig att rösta på MED, men bara en procent vet att de gör slag i saken. Det kanske innebär en förlorad röst, men för vissa är det nog ett sätt att markera mot både federalism och mot SD:s inhemska politik. Inte minst när man väger in känslan av att en röst på EPP också är bortkastad så länge samarbetet med den socialdemokratiska partigruppen fortsätter. För att värna den borgerliga politiken behöver Moderaterna och KD verkligen se över sina samarbeten i EU.