Ansvarstagande tråkmånsar. Så sammanfattade partiledaren Ulf Kristersson Moderaterna under sitt stämmotal. Det var en passande beskrivning.
Det var i stort sett ingen debatt i plenum. Debatterna hade redan avhandlats i utskottsgrupper innan själva stämman. För utomstående blev det svårt att avgöra i vilken riktning partiet rör sig och hur diskussionerna egentligen låter.
För ombuden innebar det svårigheter att greppa vad de egentligen röstade på. Det var påfallande många som inte kunde berätta innebörden i stämmobesluten. Till och med presidiet hade svårt att hålla ordning på allt.
Bäst exempel på detta är partistyrelsens förslag att underlätta för etablering av vindkraft genom att föreslå deadline för kommunerna att lämna in sitt veto mot sådan byggnation. Något som föranledde rejält med knorrande i de egna leden.
Därför renderade utskottsförhandlingarna kvällen innan stämman i en ”kompromiss”. Det är emellertid svårt att se vari jämkandet ligger. Partistyrelsens förslag om tidigare deadline för kommunerna att sätta stopp för vindkraft ersattes nämligen med den föga förpliktigande uppmaningen att kommunerna bör få möjlighet att komma in tidigare i processen.
Alla var dock glada och nöjda, och ombud med diametralt motsatta uppfattningar i sak yrkade bifall för kompromissen. Alla var vinnare. En rimlig bedömning är likväl att den förändring Moderaterna nu ska verka för gör det svårare att bygga vindkraftverk. Det blir i alla fall inte lättare.
Oklarheterna kring vad som beslutats innebar också att bra förslag partiet förtjänar beröm för flög under radarn. Ett sådant exempel är partistyrelsens förslag att förtydliga kriterierna för i vilka situationer äganderätten ska inskränkas med hänvisning till samhällsnytta.
Här kompletterades partistyrelsens två skarpa förslag med två ännu skarpare. Inte minst kring ersättning till markägare vars pågående markanvändning försvåras på grund av artskydd. Det är mycket bra. Förhoppningsvis har fler bra än dåliga förslag passerat obemärkt förbi.
Det gick främst när de gröna frågorna avhandlades att notera en konflikt mellan stad och land. Det är ju två helt olika perspektiv som tar sig uttryck då Stockholmsmoderater vill lägga ner minknäringen och Värmlandsmoderater vill skjuta fler vargar.
Samtidigt är nog Moderaterna det parti som är bäst skickat att hantera denna konflikt. Det ligger ju trots allt i det moderata DNA:t att värna individens frihet. Med mer personlig frihet spelar de olika perspektiven mindre roll. Det gör ju inget vad människor tycker, så länge det inte innebär orättfärdiga begränsningar för andra. Därför är den moderata grundtanken om individens frihet hälsosam.
Det betyder emellertid inte att Moderaterna på något vis kan slå sig till ro. Ett Moderaterna som föreslår möjligheten att köpa kall öl på Systembolaget i stället för att helt sonika bara kräva att Systembolaget skrotas har ganska lång väg kvar.