Socialdemokraterna presenterade i veckan utkastet till sitt tionde partiprogram. Det första antogs år 1897. Det senaste år 2013. Men hur har det nya förslaget tagits emot inom rörelsen? Det korta svaret är blandat. Låt oss göra några nedslag.
Om vi börjar från vänster så är Göran Greider på tidningen Dala-Demokraten upprörd. Han menar att utkastet är för klent och ofullständigt. Många av stroferna är meningslösa. De 29 sidorna hade kunnat vara hälften. Greider ondgör sig också över den litterära nivån och undrar om partiet inte kunnat ta in någon bättre författare att formulera förslagen. Inte otippat reagerar han också på att partiet ligger för långt till höger i den ekonomiska politiken. Att acceptera talet om ”sunda” statsfinanser är enligt Greider ett tankeförbud för en expansiv politik. Skrivningarna om stram invandring tycker han inte om. De blir bara ”ett karbonpapper på rådande politiska stämningar” (Dala-Demokraten 19/11).
Daniel Suhonen på tankesmedjan Katalys är inne på samma spår. Programmet visar enligt honom hur partiet anslutit sig till de borgerligas samhällsanalys. Han saknar insatser mot arbetslösheten och, precis som Greider, tycker han att skrivningarna om invandringspolitiken skaver. Suhonen sammanfattar programmet som ”ett försök att bli det femte Tidöpartiet” (SvD 18/11).
Tidningen Sydöstrans politiske chefredaktör Stig-Björn Ljunggren är statsvetare och hans kritik är av det mer ideologiska slaget. Till exempel menar han att de som skrivit utkastet hamnar fel då de utgår ifrån att idéer styr världen. Den rätta marxistiska metoden vore ju att se de underliggande ekonomiska faktorerna. Ljunggren tycker även att programmet ser nyliberala spöken där det i själva verket är människor som har andra krav än tidigare. Ljunggren retar sig också på att orden samhälle och stat används utan att göra skillnad på dem. Men i stort uppskattar Stig-Björn Ljunggren det nya programmet som ”ett försök att få ideologiskt fotfäste” (Sydöstran 19/11).
Positiv är också Widar Andersson på Folkbladet Östgöten. Han ser i det nya programmet ”en stabil grund mot identitetspolitisk flum”. Särskilt uppskattar han ord som plikt, respekt och ansvar. Däremot gillar han inte krypskyttet mot valfrihet i välfärden. Bara en handfull av de sämsta skolorna är friskolor, påminner Andersson (Folkbladet 20/11).
Socialdemokratin är uppenbart en bred kyrka. Partiprogrammet lär debatteras mer innan det klubbas på kongressen till våren. Det återstår att se om slutprodukten både kan ena rörelsen – och attrahera väljarna.