Det syntes tydligt att Socialdemokraterna har stark medvind när Magdalena Andersson höll sitt första tal i Almedalen som partiledare.
Almedalsveckans söndagstal brukar inte vara någon publikmagnet. Valåret 2018 var det Ulf Kristersson (M) som inledde veckan och hans tal samlade då 3 500 personer. Vilket är den högsta söndagsnoteringen sen åtminstone 2016. Enligt de officiella siffrorna kom det i hela 5 700 personer till Almedalen i söndags för att se och höra landets första kvinnliga statsminister. Det är den tredje största publiksiffran i Almedalens historia. Bara Stefan Löfven (S), 6 100 – 2016 och Fredrik Reinfeldt 5 800 – 2013 har haft fler.
Talet som Magdalena Andersson höll hade stora ideologiska inslag. Hon inledde talet med att förklara vad för slags samhälle Socialdemokraterna byggt upp. På bara några få generationer gick Sverige från trångboddhet och utedass till välstånd och betald semester, berättade Andersson. Det samhälle som växte fram i efterkrigstiden byggdes tillsammans. Det var med gemensamma resurser som välfärdssamhället skapades.
När jag lyssnade på Anderssons tal kom jag att tänka på Lars Winnerbäcks fantastiska låt ”Själ och hjärta” där han i de inledande textraderna beskriver sig som ”en enkel sång- och dansman i ett trasigt sosseland”. Precis som Winnerbäck beskrev Magdalena Andersson i sitt tal den själ och det hjärta som arbetarrörelsens samhällsbygge skapat. Hur arbetarrörelsens värderingar också blev svenska värderingar. Andersson nämnde noggrannhet, pliktkänsla, det sunda förnuftet och att rätt ska vara rätt.
Redan i de medeltida landskapslagarna nämndes att ”landet ska med lag byggas”. Men för att landet ska kunna fungera behöver folkets värderingar passa ihop med tanken bakom samhällsbygget. Det är här sosselandet blivit trasigt.
Det nyliberala experimentet som pågått de senaste 30 åren har skapat en spricka mellan våra värderingar och samhällsbygget. Lagarna har ändrats på ett sätt som inte överensstämmer med folkets syn på samhällets ansvar. Avregleringar, försämrade socialförsäkringar och marknadiseringen av välfärden innebär att fler hamnat utanför. Samtidigt har delar av de gemensamma resurserna flyttats från de med mest behov till de som saknar behov.
När vi sett hur hemtjänstens resurser stadigt har krympt medan de som har råd kan anlita subventionerad rut-hjälp visar det hur fördelningen av våra gemensamma resurser förskjutits. Vi kan också se hur det saknas resurser till att rusta upp miljonprogrammens fastigheter, medan villaägarna i de finare förorterna är inne på sitt andra byte av kök. Allmännyttans resurser räcker inte till medan villaägarna får ta del av våra gemensamma resurser till sina mer eller mindre onödiga renoveringar. Principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” som finns djupt nedärvd i den svenska folksjälen gäller inte längre fullt ut.
Socialdemokraterna har ett tufft arbete att stoppa den nyliberala utvecklingen. Därför känns det bra att partiet under söndagen även gick ut med beskedet att de går till val på att stoppa vinsterna i skolan. Marknadsskola är det absolut tydligaste exemplet nyliberalismens misslyckande. Något som nyligen återigen bevisades genom riksrevisions rapport där skolpengens utformning sågas.
Hela socialdemokratin har just nu en mycket stark medvind. Från regeringen till den enskilde medlemmen är bemötandet från vanligt folk mycket positivt. Vilket dörrknackande socialdemokrater runt om i landet vittnar om. Och att det finns vind i seglen visar Magdalena Andersson när hon tar med själ och hjärta upp på Almedalens scen och visar att själ och hjärta, precis som Winnerbäck gav förhoppning om, är tillbaka.