Regeringsförklaring är gjord, ministrarna offentliggjorda och skifteskonseljen är avklarad. Nu återstår bara resten, att bygga landet, vilket inte är så bara.
När Stefan Löfven tog över landet efter valet 2014, med Magdalena Andersson som finansminister, fanns det mycket att göra. Mer än många hade sett skulle det visa sig. Landets budget hade stora underskott och försvaret behövde byggas ut för att motsvara den ökande internationella hotbilden. Välfärden hade sprickor som inte syntes så tydligt att de uppmärksammades speciellt mycket av media. 2015 fick vi se hur människor flydde för sina liv från kriget i Syrien och Irak och många kom hit till oss i den mörka nord.
Därefter har gängkriminalitet, bostadskris och pandemin blivit frågor som måste tas itu med. Men också skolan har visat sig ha stora organisatoriska brister och pandemin avslöjade dessutom att krisberedskapen, äldreomsorgen och sjukvården inte var i det skick vi hade hoppats på. Även om sjukvården till mångt och mycket klarat pandemin strålande utifrån sina förutsättningar, mest beroende på personalens heroiska insatser. Till allt detta en alltmer tydlig klimatkris som vi måste bromsa. Vi får inte heller glömma den ständigt alltför höga arbetslösheten.
Det Stefan Löfvens regeringar gjort sen 2014 är så mycket att det inte går att sammanfatta i en ledare. Men flyktinghösten klarades av, försvaret har rustats upp, välfärden har tillförts stora resurser precis som polis och rättsväsende, dessutom har fler än 70 lagar skärpts samtidigt som nya lagar stiftats för att rå på gängen. Samtidigt som landets ekonomi gick från minus till stort plus. Bostadsbyggande har tagit fart och stora utbildningssatsningar har sats igång för att uppgradera äldreomsorgen. Antalet utbildningsplatser och utbildningar har ökat för att få ordning på arbetsmarknadens missmatchande kompetenskrav där arbetslösa inte har rätt kompetens för de jobb som finns. Och frågan är om det ens fanns något klimatarbete.
Magdalena Andersson vill fortsätta jobba med Socialdemokraternas Sverigebygge, men hennes jobb kommer präglas av krafttag mot tre allvarliga samhällsproblem. Att bekämpa den hänsynslösa brottslighet, att driva på den gröna industriella revolutionen och att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden. Detta kunde vi höra i går när Magdalena Andersson gav sin första regeringsförklaring.
Bygget av landet fortsätter men med ny energi och det blir därmed tragikomiskt när partiledare från höger påstår att inget händer och om något ändå hänt är det för lite eller för sent och att Magdalena Anderssons regeringsförklaring visar att det inte kommer hända något mer fram till valet.
Det som jag upplever att Magdalena Andersson trycker hårdare på är att vi alla har ett ansvar. I sin regeringsförklaring gav hon följande bild. ”Ingen enskild människa kan ensam bryta segregationen eller stoppa skjutningarna och gängen. Men alla kan göra något.” Hon ger exempel på detta som nattvandring och att ställa upp i de lokala idrottsföreningarnas arbete, men också att prata en stund extra med den som behöver förbättra sin svenska.
Hon riktar också en uppmaning till landets arbetsgivare att anställa en arbetslös framför att ta in utländsk arbetskraft.
Magdalena Andersson var också tydlig med att vi alla har ett ansvar och att allas insatser behövs för att värna demokratin.
”När vi säger ifrån. När vi kräver respekt. För oss själva, för våra kollegor eller för en okänd medmänniska som blir orättvist behandlad. I förlitan på att andra också gör det för oss. Vi ska inte ha ett Sverige där en grupp ser ner på en annan.”
Detta ska göras överallt där vi finns oavsett om det är på fikarasten, vid bokningstavlan i tvättstugan eller i byggfutten. Då är vi alla med och bidrar till det Sverige vi älskar.
”När hela samhället mobiliserar – då kan vi tillsammans bygga Sverige tryggt igen.”
Magdalena Andersson avslutade sin regeringsförklaring med det viktiga budskapet: ”Det Sverige vi bygger tillsammans, i respekt för varandra, det är ett starkare Sverige.”
Jag kan inte göra annat än att hålla med, men vill också tillägga att det tar tid att bygga upp ett välfärdsland på nytt.