Julen är här. En tid för glädje, gemenskap och – låt oss vara ärliga – hetlevrade diskussioner vid julbordet.
Få saker ger julen så mycket färg och karaktär som att träffa släkten. Den där delen av mänskligheten vi kanske inte direkt umgås med under resten av året. Men efter en lång och mörk höst, då humöret ofta dras ner av regn och rusk, och julförberedelserna får vem som helst att känna sig matt, är det dags att samlas kring bordet och dela en stund tillsammans.
Det är då den rasistiska farbrodern, den lilahåriga vegankusinen eller systerdottern som är motståndare till kapitalism men ändå önskar sig en iPhone 16 drar i gång sina favoritämnen. Där, mitt i julmaten, ställs du inför ett val. Ska du vara tyst och hoppas att friden ska få råda, eller ska du stå upp för det du tror på? Svaret är enkelt – stå upp. För gör du inte det dog Jesus förgäves.
Jesus var ett av de första dokumenterade offren för cancel-kulturen. Många runt honom uppskattade inte alls hans radikala idéer – tala sanning, älska dina fiender och vänd andra kinden till. Han blev hånad, utstött och slutligen korsfäst. Ett lidande som än i dag är en symbol för att stå för sina värderingar och övertygelser, även om det innebär stora uppoffringar.
Varför? För att han stod för vad han trodde på, även om det stack i andras öron. Tänk hur världen i dag hade sett ut om Jesus hållit tyst och undvikit konflikt: ”Bäst att inte stöta mig med någon, jag tror att jag är tyst.” I stället var han orädd, sade vad han tyckte och tänkte och utmanade både religiösa och politiska ledare. Jesus såg inte sitt lidande som något förgäves, utan som en handling för människans frälsning. Hans död på korset handlade om att ge människor möjlighet att leva i sanning och rättvisa.
Om vi inte lever på samma sätt, genom att stå upp för våra övertygelser och värderingar, skulle hans offer inte ha lett till det samhälle han förespråkade. Det handlar om att inte bara ta emot Jesus offer, utan också att göra något med det.
Därför är julen en perfekt påminnelse om att stå upp för det som är rätt, även när det känns obekvämt. Du behöver inte hålla föreläsningar om ekonomiska styrmedel eller dra en PowerPoint-presentation om yttrandefrihet, men låt inte farbroderns ogrundade generaliseringar stå oemotsagda. Låt inte kusinen få det att framstå som att du är en mördare bara för att du äter julskinka. Lyssna, svara, och stå rakryggad i dina övertygelser.
Att tiga är inte guld, särskilt inte vid jul. Vem vet, kanske ditt tydliga ställningstagande kan inspirera någon annan vid bordet att säga samma sak. Och även om du inte lyckas omvända hela släkten, kan det vara ett första steg mot en viktig insikt. Att vi aldrig får låta rädslan för konflikt kväva sanningen. Låt därför julen vara en tid för gemenskap men också för mod. Stå på dig, annars gör någon annan det.