Utvärderingar och revisioner är nödvändiga i all sorts verksamhet, även i den privata vardagen behöver man ta en paus och studera utfall och konsekvenser.
I offentlig verksamhet kan man inte mäta produktivitet i samma bemärkelse som i det privata näringslivet. Syftet med vård, skola och omsorg är inte att producera mest utan bäst. Däremot finns det all anledning för regioner och kommuner att lära av näringslivet. Inte minst när det handlar om ledarskap, effektivitet, ansvar och arbetssätt.
För några decennier sedan inträdde ett begrepp i offentlig verksamhet som kallas new public management. Det handlar mycket om just detta, att lära av näringslivet. Men tyvärr har det också skapat administrativa monster istället för att frigöra resurser.
Det har också skapat en illusion av att ha kontroll och mätbara resultat av en verksamhet. Genom att mäta det som går att mäta av det som man redan har gjort, tror man sig hitta receptet för framgång framåt.
Vi mäter hur väl vi lyckats med att mäta, systemet hamnar i fokus och skapar illusionen. Har vi bara dokumenterat kartläggningen och den mätbara måluppfyllelsen är allt i sin ordning.
Eller?
Jag hittar ett citat av min personliga favoritfilosof Klas Hallberg, föreläsare från Värmland som har en alldeles unik förmåga att sätta ord på märkligheter och galenskap i vårt sätt att leva våra liv.
Så här säger han bland annat: ”Det mäts ju väldigt mycket i organisationer. Allt möjligt mäts. Det blir också så att man mäter det mätbara och därför glider organisationen ibland iväg och börjar göra det mätbara istället för det som ska göras. Det är ofta det omätbara som egentligen producerar resultat”.
Precis. Exakt. Word. Preach. Halleluja.
Självklart ska man ha instrument för att mäta resultat och effektivitet. Men systemen får inte ta överhand så att det omätbara blir något som inte värderas eftersom det inte omedelbart kan mätas.
Vi lever i en tid när allt går att utvärdera precis hela tiden. Vi kan mer eller mindre medvetet göra utvärderingar flera gånger om dagen och tolka varje litet resultat som en anledning att ändra kurs och framför allt: känna oss otillräckliga.
När kommer den oundvikliga motreaktionen?
HYRORNA
Hyrorna för Gotlandshem är klara. Det blev inte 16,99 procent som var bolagets ingångsbud, inte heller 2,93 som Hyresgästföreningen krävde efter att den konstaterat att det egentligen behövdes 10,71 procents höjning. Det blev 5,6.
De olika nivåerna som alla utgår från samma förhandlingsmodell visar att modellen antingen inte är hållbar, eller att den helt enkelt inte följs. Oavsett förklaring är det hyresgästerna som i slutänden drabbas.