I eftersviterna av Stockholm Pride verkar det som att motståndarna är aktivare än någonsin. De argumenterar inte bara mot homosexualitet utan verkar också vilja omvända folk, genom att ifrågasätta människors sexualitet. Det i samma veva som Trump är tillbaka som presidentkandidat gör att det kan kännas lite hopplöst. Men det är inte upp till personer som drabbas av vare sig homofobi eller rasism att behöva förklara eller försvara sin existens.
Sverigedemokraterna och deras anhängare lider ofta av, mycket likt Trump och hans väljare, någon slags faktaresistens. Man väljer att skylla många av samhällets problem på invandrare, homosexuella, feminister och övriga. Även när det finns fakta som bevisar motsatsen av deras argument så blundar man för detta och väljer att försvara sina åsikter in i döden.
Ett exempel är retoriken att få det att låta som att utrikes födda personer inte arbetar, men ny statistik visar att majoriteten har jobb. Och man diskuterar sällan varför personer har svårt att få jobb.
Att homosexuella skulle bidra till både det ena och det andra och att det vore olämpligt för barn att spendera tid med både drag queens och på Pride-parader är inte heller sanningsenligt.
De är i sådana här stunder som Hans Rosling saknas extra mycket. Hur han på ett dedikerat och faktabaserat sätt ta debatten och göra det som många inte orkar. Hans bakgrund som professor och hans retorik gjorde att vem som helst var villig att lyssna. Och personer som behöver försvara sin existens behövde inte ta debatten. Det behövs fler som Hans.
Omskolningsläger för homofoba rasister är extremt. Men en kurs i fakta och hur världen egentligen ser ut skulle nog en och annan person behöva.