Betodlarna torde näst efter potatisodlarna vara de som är mest besjälade av sin gröda. För de senare begränsar sig engagemanget inte ens till knölarna, utan inbegriper även användning. Huruvida man odlar till stärkelse, mat eller chips är en väsentlig del av identiteten. För chipsodlarna är det dessutom skillnad på åt vem man odlar chipspotatisen. De som har chipsodlare i umgänget kan göra klokt i att hålla koll på med vilken chipstillverkare respektive odlare har kontrakt. Ställs det fram chips från fel tillverkare finns det risk att odlaren inte äter.
När det gäller kärleken till grödan kommer som sagt betodlarna inte långt efter potatisodlarna. Vilket inte minst märktes när betorna försvann från Gotland. När betkampanjen den 15 december 1997 var slut stängdes det då 103 år gamla sockerbruket i Roma. Odlingen fortsatte dock, och öns betor skeppades från Klintehamn till Simrishamn för vidare transport till sockerbruket i Köpingebro. På Österlen kom Gotlandsbetor att bli ett begrepp. 2006 lämnade de sista betorna ön.
En del av odlarna gav sig dock inte. Det presenterades mer eller mindre vilda projekt för att kunna fortsätta odla betor. Till och med från fastlandet gick det att skönja att engagemanget inte helt och hållet grundades i lönsamhet. Det fanns något mer, en kärlek till betan.
Gammal kärlek rostar inte, och i dagens läge finns mycket som talar för att gotlänningarna och betorna skulle kunna finna varandra igen. Det finns ett stort politiskt tryck att öka mängden fossilfritt bränsle. Samma politiker har dock i syfte att ”rädda bina” ställt till det för etanolproduktion från sockerbetor. Förbudet mot att behandla betfrö mot insekter blev ett hårt slag mot bland annat fransk betodling. Första året utan insektsbehandling försvann nästan en tredjedel, knappt 12 miljoner ton, av fransk skörd.
Frankrike är EU:s största producent av etanol från sockerbetor. Det finns således stort utrymme för etanol gjord på gotländska betor. Inte minst eftersom man får dubbelt så mycket etanol från ett hektar betor som från ett hektar vete. Betor är dessutom en bra avbrottsgröda i framför allt spannmålsdominerade växtföljder.
Må vara att det på ön inte finns någon anläggning för att koka betor till etanol men givet att det är billigare att skeppa etanol från ön än betor torde det finnas utrymme för investeringar även här. Dessutom är att göra sprit en tradition och ett kulturarv som ska värnas, även om det normalt skett i lite mer dunkla och småskaliga sammanhang.
Etanoltillverkning på ön hade därtill gett tillgång till drank. Det ska absolut medges att introducera ett flytande foder är förknippat med logistiska utmaningar, men de djurbönder som lyckas får tillgång till ytterligare ett proteinfoder.
Just när det gäller proteinfoder sitter de gotländska mjölkproducenterna lite extra dåligt till i och med Rysslands krig mot Ukraina. Arla kräver nämligen att de svenska leverantörerna till skillnad från de i andra länder ska använda GMO-fri soja till djuren. Dels är denna soja dyrare än den vanliga, dels är Ukraina en relativt stor leverantör av just GMO-fri soja.
Och gotländsk mjölkproduktion behöver högvärdigt protein så som soja. Många soltimmar och ibland lite torrt gör nämligen att majs är en mindre riskfylld gröda än vall. Majsen måste dock kompletteras med protein så som soja, eller kanske till viss del drank. Det torde således finnas många fördelar i om betorna kom tillbaka till Gotland.