När jag pluggade i Lund en gång för länge sedan, i slutet på 80-talet, så var jag lite involverad i kårpolitiken. Det ledde bland annat till många nattliga marinerade munhuggningar, mest för nöjes skull. Jag minns en S-märkt kårpolitiker som menade att man, för kommunikationernas skull, borde dra en motorväg rätt genom Lund. Det skulle vara bra – menade han – om man drog den där domkyrkan, Universitetshuset, Kungshuset, Akademiska föreningen och museet Kulturen ligger. Husen är ju så gamla att de måste vara avskrivna vid det här laget.
Han menade naturligtvis inte allvar. Ett decennium eller två tidigare, under en för svenska statsmiljöer särskilt destruktiv tid, hade man möjligen kunnat tro det.
Åtminstone i dessa sammanhang, så anses inte längre att det som möjligen kan vara i vägen i vissa sammanhang ska ändras på eller till och med avlägsnas. När en lastbil kör fast i Visbys innerstad så är det inte ruinerna eller ringmuren det är fel på. Här ska inte rivas för luft och ljus. Det gamla har sitt eget skimmer. Och vi får inrätta våra liv i staden på ett sätt som inte skymmer eller släcker det.
Lastbilen som körde fast i innerstaden var väl snarare vilse än vanvördig. Fordon av den dimensionen brukar inte försöka leta sig in bland gränderna. Men visst väcker det frågor om hur stora lastbilar som ska vara tillåtna innanför ringmuren. Situationerna där marginalerna är små är många, även med lastbilar där förarna vet var de är och vart de ska.
Chauffören, som tydligen var från Belgien, ska väl egentligen inte anklagas för envishet även om han körde fast två gånger. Dåligt omdöme – ja – men den andra olyckan skedde ju när han försökte ta sig ut igen.
Men två fastkörningar med samma fordon kan med lite god vilja ändå tjäna som metafor för hur svensk politik har blivit under socialdemokratiska minoritetsregeringar.
Hur många gånger har inte Socialdemokraterna försökt använda sin regeringsställning för att genomdriva politik som det inte finns stöd för i riksdagen?
Ta Bromma flygplats till exempel. Regeringen tillsatte i veckan ännu en utredning med syftet att inleda en process som ska bli ännu ett försök att lägga ner flygplatsen. Vilket försök i ordningen är det? Det beror på hur man räknar, men det börjar bli en lång rad som inleddes redan i början av den förra mandatperioden. Försöker socialdemokraterna använda utnötningsmetoden? Försöker man skicka samma lastbil genom samma valv gång efter gång efter gång så att man tillslut ska kunna klämma sig fram till målet?
Ingenting har i grunden förändrats. Motståndet mot en nedläggning av Bromma flygplats och oförändrat och stabilt i riksdagen. Om något så har motståndet stärkts undan för undan när elflyg framstått som en allt möjligare lösning för framtidens vingburna inrikestrafik. Men Socialdemokraterna sätter ändå nästa murbräcka i rullning. Det är tyr att belgiska lastbilschaufförer inte är lika envisa och obekymrade om konsekvenserna.
En flotta av rivningsfordon skickar Socialdemokraterna också mot Sveriges friskolor. Nya förslag är bland annat att dra ner den ekonomiska ersättningen för dem och att förhindra dem att anta nya elever via ett kösystem. Även för detta saknas parlamentariskt stöd och det är oklart varför detta skulle innebära större rättvisa.
Även om jag anser att partiet har fel har Socialdemokraterna naturligtvis rätt till sina politiska uppfattningar. Men är det inte läge för opinionsbildning snarare än för lagrådsremisser, när vägen till målet ter sig ofrånkomlig? Och borde man inte åtminstone ta reda på vad konsekvenserna skulle bli, innan man försöker gå till handling?
Det är Socialdemokraterna som styr – tack Centerpartiet – men de skulle behöva en grundlig förarutbildning.