För att kunna få ett mer jämställt samhälle behöver vi se de strukturella problem vi har. Något som inte är så enkelt då vi sen barnsben är marinerade med den form av strukturer vi har och inte ser de som konstiga. Jag har då blivit lärd att ta på genusglasögon för att se förbi marinaden av patriarkala strukturer samhället har byggts upp med.
Vi män har det förspänt enbart på grund av att vi är män. Är vi dessutom infödda svenskar med typiskt svenskt utseende, vad det nu är, kan vi ofta glida runt på en räkmacka. Främst i jämförelse med kvinnor, men även när vi jämför med personer med utländsk utseende, vad det nu är.
Vi människor tyr oss oftast till personer som vi känner oss bekväma ihop med. Grabbar umgås med grabbar och tjejer med tjejer. När det till absolut störst del är män som har de tunga maktpositionerna blir det också män som får de flesta fördelarna. Män har bättre lön och bättre villkor i arbetslivet, det är oftast bättre arbetsmiljö inom manligt dominerade branscher och män tar mindre ansvar i hemmet.
När män säger ifrån lyssnar andra män, och då de ofta har ledande positioner ger det resultat. När kvinnor säger ifrån blir det inte samma resultat. Det är inte heller särskilt ovanligt att kvinnor som säger ifrån upplevs som obekväma. De har helt enkelt inte anpassat sig till de normer som gäller. Normer som männen under decennier skapat och därmed är helt anpassade till just män och manligt beteende. Denna marinad har vi alla legat i sen vi föddes och därmed har vi lite svårt att se klart.
Ett exempel på detta kan vi som följt Robinson på TV4 relatera till. Där har ett gäng grabbar hittat varandra på ett överraskande fint sätt. De pratar känslor och samtalar om livet på ett sätt som många knappast ser som typiskt manligt. De bryter på det sättet många normer om manlighet vilket jag tycker är fantastiskt att se. Men de har inte satt på sig sina genusglasögon.
Grabbarna har genom sitt antal satt normen för det lilla samhälle Robinson utgör. De styr vilka som ska få vara kvar och vilka som ska röstas ut. Personer som inte anpassar sig blir utröstade. Två av de som inte ansetts fungera i gruppen och därmed drabbats av grabbarnas missnöje är starka tjejer. Men trots många försök från grabbgänget att rösta ut de två tjejerna hade tjejerna med egen, och gemensam, styrka lyckats hålla sig kvar eller komma tillbaka under en mycket lång tid.
När grabbarna får frågan om det är killarna mot tjejerna nekar de till en sådan taktik och det är möjligt att det även stämmer då det inte är uttalat att de ska rösta ut just tjejer.
Men problemet är att de inte ser genom de strukturer de själva byggt upp. Strukturer där deras syn på hur man ska vara är norm. Personer som inte anpassat sig, tagit sig ton och visat sig starka i tävlingarna, och därmed utgör ett hot, har blivit föremål för utröstning.
Samtidigt har det utkristalliserats någon form av Gentlemen's agreement där grabbarna under en tid vill göra upp man mot man och låta bästa man vinna. Något som innebär att de starka män som också utgör ett hot mot de som vill vinna Robinson blir kvar.
Ni som följde Robinson hela vägen såg att pakten bröts vid två tillfällen. Först när en man med utländsk härkomst röstades bort under ett ö-råd. Nästa utröstning skedde i det sista ö-rådet där pakten var tvungen att brytas då det inte fanns plats i finalen för samtliga. Men vid bägge tillfällena var det inte lätt för killarna att hugga varandra i ryggen. Då var det lättare att rösta ut de starka tjejerna.
Sverige och det samhälle vi lever i är inte Robinson. Vi ska inte rösta ut någon varje vecka även om SD nu fått regeringen med på det tåget.
Här ska vi hitta det bästa för oss all och då är det viktigt att vi alla behandlas lika, oavsett kön. Men det vi kan lära oss av Robinson där strukturerna blir tydligare, det bör vi också ta med oss ut i vår vardag. För Robinson visar de bakomliggande och lite dolda problem vi har med jämställdhet.