Att en medlem i Extinction Rebellion kan bli ansvarig för att samordna landets gasförsörjning är ett spektakulärt misslyckande.
Nyligen kunde tidningen Fokus avslöja att Energimyndigheten under hösten i fjol anställt en person med långt och offentligt engagemang i Extinction Rebellion, XR (5/4). XR är en av miljörörelsens mer militanta grenar. Den uppmanar till civil olydnad och flera medlemmar har åtalats och dömts för olika brott. Till repertoaren hör bland annat att limma fast sig på motorvägar, sabotage och andra aktioner på flygplatser samt blockad av minst en oljehamn.
Nu har det framkommit att en XR-aktivist fått anställning på Energimyndigheten med ansvar för att samordna Sveriges gasresurser. Denna individ har haft tillgång till omfattande information om sårbarheter hos verksamheter som är beroende av gas. Dessutom har personen tydligt deklarerat sitt engagemang för XR. I sociala medier florerar inlägg som uppmanar till civil olydnad och starka krav på att all användning av fossila bränslen, som naturgas, ska upphöra.
Energimyndigheten försäkrar att en grundlig undersökning av personens bisysslor har genomförts. Det väcker frågor kring hur en sådan detalj kunde ha undgått granskningen. Antingen utfördes ingen säkerhetsprövning alls, eller så var den så bristfällig att den förlorade sin relevans. Frågan är nu hanterad enligt myndigheten, men skadan är redan skedd.
Under de senaste åren har det upprepade gånger rapporterats om grön infiltration av maktens korridorer. Ett påtagligt exempel är fallet 2019 då en välkänd rovdjursaktivist fick anställning på Naturvårdsverket och därmed fick tillgång till känslig information, inklusive uppgifter om rovdjursjägare. Att dåvarande miljöminister Isabella Lövins (MP) stabschef orkestrerat intrång på kärnkraftverk är ett annat exempel. När ska sådana här händelser sluta upprepas?
Det är svårt att inte få intrycket av att toleransen för aktivism, även lagvidrig sådan, är avsevärt högre i Myndighetssverige än i riket i övrigt. För det är ingen nyhet att aktivister gärna vill arbeta på myndigheter, där man kan anskaffa sig och sin rörelse rätt mycket makt utan att behöva söka ett mandat bland väljarkåren. Om Energimyndigheten vill undvika att bidra till bilden av myndigheternas politisering kräver det nu ett ordentligt granskande av sina rutiner.
I debatten ger man ofta miljörörelsens olika grenar vidare spelrum än andra aktivistiska organisationer. De verkar för en god sak, om än med fel medel, heter det. Men sanningen är att XR är en organisation som inte drar sig för att begå lagbrott, det ursäktas rentav på deras egen webbplats. Deras aktivism bör därför likställas med annan samhällsfarlig aktivism, som inte heller ska ha plats i myndighetsutövningen. Ingen hade väl velat ha en vaccinmotståndare som statsepidemiolog?