Fler än 61 000 niondeklassare har blivit underkända i läsförståelse de senaste nio åren på nationella proven. Trots att de har gått i grundskolan i nio år så har de svårt att förstå vad det är de läser för något. Fler och fler larmar om att unga inte kan läsa och skriva och det anses nu vara ett stort problem i vårt samhälle. Det kallas för läskrisen. För att tackla problemet vill regeringen höja nivån på lärarutbildningen. Johan Pehrson menar att man behöver höja betygskraven för att bli lärare. Men högre betyg är en klen tröst då det saknas resurser i skolan.
Kommer högre betyg hos lärarna innebära högre kunskaper som man kan ge vidare till eleverna? Det är möjligt, men det finns absolut inga garantier alls. Man menar att många väljer att hoppa av utbildningen för att man har för dåliga förkunskaper. Så att höja betygskraven kan innebära att fler av de som kommer in fullföljer utbildningen. Men det finns många andra problem som regeringen blundar för, men man väljer att fokusera på vad man väljer att kalla för en kunskapskollaps.
Hur ska man hinna lära barnen att läsa när man är upptagen med att släcka bränder? Administrativa bördor, personal som byts ut årligt, avsaknaden av kontinuitet och andra problem i skolan påverkar lärarna enormt. För stora klasser, för lite personal och regeringens skolpolitik har också varit bidragande faktorer i att situationen förvärrats.
Regeringen har exempelvis inte velat söka EU:s fruktstöd för skolan – en fråga som de nu svängt i. Alla vet att barn som äter mellanmål och är mätta kan fokusera bättre i skolan. Men regeringen har använt argumentet ”krånglig byråkrati” till varför man inte vill söka stödet. Ett argument som egentligen aldrig får användas för att missgynna barn – enligt Barnkonventionen.
Dessutom har regeringen utrett möjligheten till att ta bort extra anpassningar i skolan. Hur tänkte man där? Det innebär att personer som behöver extra stöd och hjälp kommer gå i vanliga klasser och ta upp mer av ordinarie lärares tid. En katastrofal lösning då lärares tid knappt räcker till som det ser ut i dagsläget. Nedskärningar som regeringen kallat "effektiviseringar" - spara pengar. Barn kommer aldrig vara en prioriterad pengafråga för Kristerssons regering.
Regeringens andra lösning är att rekommendera en läslista. Skolverket tillsammans med Kulturrådet har satt ihop en lista på böcker med 250 skönlitterära verk som rekommendation till lärare. Som att det vore problemet - att lärarna inte vet vad de ska använda för böcker i undervisningen. Det är inte det som är problemet. Och sen spelar det egentligen mindre roll vad eleverna läser, så länge de faktiskt läser. Men de kan inte läsa. De vet inte hur. De förstår inte det man läser. Har man aldrig lärt sig att förstå det man läser när man var yngre så är det svårt att ta igen när man kommit till nionde klass. Att dumpa 250 böcker på en elev gör inte någon skillnad om den inte får stöd i att lära sig - något som det inte finns tid till. Regeringen behöver i stället avsätta mer resurser till skolor. Sluta sönderprivatisera skolor och utbildningar. Låta extra anpassningar finnas kvar. Sluta räkna kronor när det kommer till barns rätt till utbildning. Det är ovärderligt i slutändan.
Regeringens insatser är en rad kast mot ett vägg, där man vill se vad som fastnar. Det är ett hån mot hårt arbetande lärare som inte har tillräckligt med tid och resurser. Och sen används kommunala skolors förfall som argument till varför privata skolor skulle vara bättre och få mer finansiering. Det hela behöver få ett slut.