Världen har aldrig känts så overklig som den gör nu. I alla fall inte i mitt drygt 50-åriga liv.
Ryssen invaderar ett demokratiskt land i Europa.
Borgerliga partier bjuder in högerpopulister till makten i Sverige.
I Polen och Ungern röstar folk fram högerpartier som har som politisk idé att montera ner demokratin. Politiker i Sverige ser dessa länder som förebilder.
I USA, detta på så många sätt framstående land, är man på gång att förbjuda kvinnor rätten att bestämma över sina egna kroppar. Högsta domstolen vill göra det möjligt för delstaterna att själva bestämma över aborträtten.
Flera republikanskt styrda delstater har den senaste tiden inskränkt aborträtten och i juni väntas HD ta beslut i frågan om en ny abortlag i Mississippi. Går den igenom innebär det att det blir fritt fram för enskilda delstater att införa egna abortregler och omkring hälften av USA:s delstater väntas i så fall införa restriktivare abortlagar.
I Polen infördes i stort sett förbud mot aborter för cirka två år sedan. I november dog en 30-årig kvinna efter att hennes barn var så sjukt att det inte kunde överleva. Enligt den nya abortlagstiftningen måste läkare låta foster som inte har någon chans att överleva dö i livmodern innan man kan avlägsna fostret.
Kvinnan dog av septisk chock medan läkarna såg på. Att bryta mot lagen kan ge upp till 25 års fängelse.
Många fler kvinnor lär dö där aborter utförs i lönn, under osäkra omständigheter och av personer utan kunskap och utan rätt verktyg. För aborterna försvinner självklart inte för att de förbjuds.
Männens roll och ansvar är helt frånvarande i argumenten från abortmotståndarna. Män som sprider sin säd utan syfte att fortplanta sig, borde inte de också straffas?
När förra partiledaren för Centerpartiet ska beskriva läget i världen i Dagens Nyheter utbrister hon: "Gemensamt för det här är att det är en massa självupptagna jävla gubbar som sitter och bestämmer över vad kvinnorna ska göra. Man kräks. Lyssna på Putin, på Trump, på Bolsonaro, på Orbán".
Det är bara att hålla med.
Män fortsätter att hata, hota, begränsa och mörda kvinnor i hela världen. I bland påstår man sig ha stöd i en religion. Läget i USA visar oss att det alls inte enbart handlar om främmande kulturer och religioner. I USA kallar de sig kristna.
I Sverige lever cirka 800 kvinnor gömda för att skyddas mot män de har flytt ifrån. Män som hotar döda dem och ibland gemensamma barn. Skrämmande ofta lyckas de, trots kvinnornas skydd.
Medan kvinnorna tvingas leva i ett skuggsamhälle, avklippta från vänner, arbeten och allt det vi andra tar för givet, kan männen röra sig fritt och obehindrat.
En kvinna säger nej tack till erbjudande om giftermål. Hon hittas våldtagen och nerkastad i ett drygt 20 meter djupt hål i skogen.
En kvinna var övertygad om att exmannen skulle döda henne och signalerade till sju olika myndigheter, ändå kunde han hitta och mörda henne under en obevakad permission. Han avtjänade fängelsestraff för våldtäkt.
"Inte ens en man som stampat ihjäl en kvinna får frågan om han hatar kvinnor. Men kvinnor som kämpar mot våld mot kvinnor får frågan om manshat och det är fan inte klokt".
Katarina Wennstams beskrivning av verkligheten är den i särklass bästa för att belysa det absurda.
Samma reflex finns hos alla som känner behov av att påpeka att det "inte är alla män" som slår och våldtar. Något som jag aldrig har sett någon påstå.
Alldeles för många män slår och våldtar. Det borde inte vara svårt att utan förbehåll ta avstånd från detta.