Sverigedemokraten Björn Söders gillande inför regeringens beslut att inte förlänga Mikael Ribbenviks förordnande som generaldirektör för Migrationsverket väckte märkliga reaktioner. Företrädare för Akademikerförbundet, Polisförbundet, Seko, Fackförbundet TS och SULF kände sig manade att gemensamt poängtera att det hos svenska myndigheter inte finns några aktivister. ”Pratet om myndighetsaktivism är desinformation”, skrev Polisförbundet på Twitter.
Söder uttryckte sig förvisso lite klumpigt men i sak har han rätt. Bedömer den nya regeringen att en myndighets verksamhet inte fungerar är det chefen som får gå först. Man städar alltid trappan uppifrån, och nya kvastar sopar bäst.
Riksdagsledamotens kommunikativa tillkortakommanden kan dock omöjligen utgöra hela grunden för fackförbundens brösttoner. Det som förmodligen spökar mer är att Ulf Kristersson (M) i regeringsförklaringen meddelade att tjänstemannaansvar ska återinföras. Alltså att statliga tjänstemän bär personligt ansvar när de gör fel.
Vad som också borde stressa är att justitieminister Gunnar Strömmer (M) var med om startade Centrum för rättvisa. En organisation som tar sig an en del av de som blivit felaktigt behandlade av myndigheter. Han vet hur det ser ut.
Det finns myndighetsaktivism i Sverige. Det rapporteras om vapenhandläggare hos Polisen som klipper och klistrar i regelverken. I en undersökning från Örebro universitet är elva procent av de tillfrågade kommunala tjänstemännen miljöaktivister. En av länsstyrelserna förbjöd en medarbetare att kombinera aktivismen på fritiden med arbete på myndigheten.
Tiotalet tjänstemän sade upp sig från Skogsstyrelsen efter att myndigheten börjat hålla utbildningar i statstjänstemannarollen. De uppgav att de ”kände sig motarbetade”. Även Kemikalieinspektionen har efter problem med aktivism genomfört sådana utbildningar. Värt att notera är dock att Kemikalieinspektion efter nya chefer med hårda nypor, tydliga direktiv från ledningen om vad myndighetsarbete går ut på och definitivt inte går ut på samt nya arbetsuppgifter till några medarbetare förefaller ha fått ordning på verksamheten. Det går alltså att komma tillrätta med myndighetsaktivism.
Man kan givetvis resonera kring att ingen verksamhet är helt och hållet felfri. Men det är suspekt när de förmenta misstagen uteslutande gynnar röda eller gröna intressen. I takt med att myndigheterna fått allt större makt är det givetvis inte konstigt att de som vill bestämma över eller överföra sina åsikter till andra söker sig till myndigheter. Men så ska det inte vara. Myndigheter ska vara opartiska.
Det finns alltså inget korrupt eller felaktigt i att byta chefer och införa tjänstemannaansvar. Inte heller är en Sverigedemokrats klumpighet skäl att inte nagelfara myndigheternas verksamhet. Tvärtom. Det är ett första steg på väg tillbaka till de oväldiga och självständiga myndigheter vi enligt lagen ska vara garanterade. Det är ett steg mot myndigheter vi kan lita på.