FN:s generalförsamling.
FN:s medlemsländer har godkänt ett fördrag om cyberbrott – något som kan tänkas bra och i god tid för en vanligtvis väldigt konservativ och långsam organisation. Ofta har de fått kritik för att ta beslut väldigt sakta och att det inte varit optimalt när utvecklingen inom flera områden ofta sker snabbare än vad de hinner ta beslut. Men det här fördraget har fått stark kritik, både av människorättsorganisationer och techbolag. Fördraget ger nämligen stater möjlighet att dela med sig av information mellan länder om individers aktivitet online, vilket lätt kan bli ett instrument som används för att förtrycka och åtala journalister, aktivister, hbtq-personer och andra fria tänkare.
FN själva var väldigt stolta och glada över fördraget – man ser det som ett sätt att hantera cybersäkerhet och brott som sker online. Det är det första av sitt slag och har arbetats fram under tre års tid. Efter två veckors förhandlingar i New York klubbades det slutligen igenom.
Att kunna använda och dela digitala bevis med varandra i sig kanske inte ses som dåligt. I en perfekt värld. Där alla stater är demokratier som respekterar mänskliga rättigheter. Men vi ska inte glömma att det fortfarande är olagligt att vara homosexuell i många länder, att personer med ”fel” religion förtrycks och personer med motsättande åsikter fängslas och torteras. För att inte tala om att människors integritet kränks. Att man är stolta över fördraget visar att man inte tänkt steget längre. Man tänker bara på brott och på att hålla sig ajour med en alltmer digitaliserad värld. Trots att FN ska vara en av de internationella organisationer som upprätthåller mänskliga rättigheter – och ser till att hålla varandra ansvariga för de brott mot mänskliga rättigheter som sker runtom i världen.
Grädden på moset? Fördraget var initialt ett förslag från Ryssland. En kommitté för att ta fram fördraget sattes upp efter att Ryssland under 2017 tog upp ämnet. Fördraget har motiverats med att kunna arbeta aktivare mot barnpornografibrott och penningtvätt. Men det kan lätt vara en ursäkt för att kunna använda fördraget för att förtrycka sina medborgare.
Dokumentet måste fortfarande godkännas av generalförsamlingen, som förhoppningsvis ser problemen. Att fördraget gör det rättsligt korrekt för länder att begära ut ”bevis” om minoriteter, i syfte att förtrycka dem för deras åsikter eller hur de lever sina liv. Deborah Brown, från Human Rights Watch menar att det är ett rättsligt instrument för förtryck.
Fördraget måste därmed behandlas därefter. Utifrån ett rättighetsperspektiv.
Förhoppningsvis lyssnar man på människorättsorganisationer och kritiken från techbolagen. Det är viktigt att stater med felaktiga motiv inte kan använda fördraget för att begå brott mot mänskliga rättigheter. Att fördraget kommer från Ryssland gör också motiven oklara. Därför är det extra viktigt att säkerställa personers integritet.