Likaså i konstaterandet att det råder konsensus om att vattnet kommer först. Det gagnar ingen att påstå att de som inte vill stoppa Cementa och all annan stenbrytning på Gotland skiter i vattenfrågan.
Påståendet att det handlar om att domstolen prövat vattenfrågan och konstaterat att den inte håller stämmer inte heller. Så långt kom man aldrig. Vare sig i Cementaärendet eller när det gäller Nordkalks tillstånd i Bunge. I det senare fallet var det som bekant ett regeringsingripande som stoppade den pågående prövningen. Området hade såna värden att det behövde skydd av Natura 2000-programmet.
Man undrar för övrigt hur många som varit och njutit av den unika naturen i Ojnareskogen sedan de sista ockupanterna (och mediernas kameror) lämnade platsen?
När Cementas underlag till ansökan dissades – men först i högsta instans – har det också hetat att företaget med alla sina resurser inte lyckats prestera en rimlig konsekvensanalys. Att de helt enkelt inte bryr sig och är vana att få som de vill.
Jag förstår att man blir upprörd om man tror att allt detta är sant. Jag förstår också att det är en orimlig analys av ett storföretag som under alla år haft natur- och vattenfrågan som trogna inslag i all sin verksamhet.
Från andra sidan finns det några få röster som tycker att skit samma om vattnet förstörs. Det går ju att skeppa hit vatten eller avsalta från Östersjön.
Förvisso. Men ett förstört vatten kan ge konsekvenser vi inte kan överblicka. Människorna överlever så klart och finner nya vägar att få drickbart vatten. Men vad händer med vår natur, flora och fauna, vårt hela landskap om det blir Östesjön som blir vår vattenreservoar?
Bara tanken att medvetet förstöra vattnets kretslopp och kvalitet för kortsiktig vinning är horribel. Det är tur att ingen förespråkar detta.
Processerna för tillståndsprövning har kommit upp som ett problem som behöver lösas. Inte genom att krav sänks eller domstolar och myndigheter ser genom fingrarna. Men det är inte rimligt att tillståndsprövningar ska kunna pågå i ett decennium under vilket både kunskap och krav hinner ändras och ha stor inverkan på verksamheten man till pröva.
Om domstolarna inte anser att det går att tillåta en verksamhet ens utifrån gällande regler, att konsekvensanalyserna blir omöjliga att lita på, då kan ingen verksamhet i världen få tillstånd. Man förstår att ingen domstol vill vara den som ger tillstånd till något som sedan visar sig vara skadligt på det ena eller andra sättet. Men man måste också våga lita på empiri och vetenskap.
Konsekvenserna av ett stopp har hånats av dem som anser att det enbart handlar om att "cementlobbyn" lyckats dupera myndigheterna.
De som menar att det bara är att importera den råvara man behöver kan med stor sannolikhet ganska omgående få jobb som rådgivare hos både företagen och i regeringskansliet.