Serievåldtäktsmannen Nytorgsmannen blev nyligen frisläppt efter att ha suttit två tredjedelar av sitt fängelsestraff. Så fort han kom ut ur fängelset greps han igen misstänkt för ytterligare en våldtäkt. Utsläppt med fotboja ansågs han inte vara en fara för samhället. Den enda restriktionen han hade var att han inte fick befinna sig på Södermalm i Stockholm, men annars har han kunnat leva ett ganska normalt liv. Han skaffar sig skyddad identitet och flyttar till Skåne. Där han fortsätter vara ett hot mot kvinnor. Man hade kunnat tänka sig att Ulf Kristerssons hårdare tag skulle säkerställa att det aldrig skulle kunna hända att någon kommer ut från fängelset för att begå exakt samma brott på nytt. Men de hårdare tagen gäller bara gängkriminalitet och personer från andra länder.
För de kvinnor han våldtagit blir det här en käftsmäll. Några av dem har uttalat sig i media om att de inte fått någon vidare information hur man tänkt kring frigivningen. Kommer han vara en fara för samhället? Vilket han uppenbarligen är. Trots att han misskött sig och att återfallsrisken var hög beslutade man att han skulle släppas fri. Trots det lämnas de i rädslor om att stöta på honom på nytt. Andra kvinnor känner också rädsla. Vilket är helt naturligt. Att få veta att en person som kan begå så hemska handlingar mot kvinnor är frisläppt är obehagligt.
Men det är inte bara Nytorgsmannen som ensam vit våldtäktsman släppts ut efter att ha suttit sitt straff och nu skrämmer allmänheten. Även Hagamannen ryktas ha bytt namn och ska enligt vissa köra taxi i Umeå. Kvinnor varnas att inte åka taxi ensamma. Något man ofta gör för att alternativet – gå hem på kvällen ensam – känns osäkert. Det finns källor som menar att det inte stämmer. Men det hade lika gärna kunnat vara sant. Han är en fri man. Och kan jobba nästan var som helst med nytt namn. Osäkerheten i att ta en taxi för kvinnor kvarstår. Det inger en rädsla. Det blir svårt att kunna lita på människor runt omkring en i samhället när straffen för våldtäkter är så milda. Som kvinna i samhället begränsar det en. Men regeringen kraftsamlar inte när kvinnor är de som utsätts.
Regeringen har uttalat sig att det inte ska gå till så här. Men trots det har man inte applicerat sin hårdare tag-politik på vita våldtäktsmän. Den gäller bara gängkriminella, barn och unga samt invandrare. Vilket är fruktansvärt. Vi ser nu svart på vitt vilka som skulle behövt hårdare tag-politiken, även om det är många brister med deras hårdare tag. Men nu ser vi hur politiken drabbar kvinnor. Det är en form av diskriminering som drabbar halva befolkningen och det är där regeringen borde lägga sina resurser. Alltför många våldtäktsfall läggs ned och många kvinnor tvingas leva i rädsla och med en avsaknad av förtroende för rättsväsendet.
Det finns eventuellt en lag som kan komma att ändra straffskalan. Men det är inte en lag som diskuterats särskilt högljutt. Samtidigt diskuteras fotbojor för barn, hårdare tag mot familjer och andra förslag som har en tydlig linje och som bottnar i en rasistisk retorik. Men att sätta in resurser och hårdare tag för att skapa ett tryggt samhälle för kvinnor är inte önskvärt enligt regeringen. I stället använder man samhällets resurser till att jaga Gucci-kepsar. Det är både löjligt och kränkande.